Aftonbladet – 15 juli 1847, sida 3

En af hans gesäller, som stod der bredvid, tillsades af honom att, om. Tufve bröt denna föreskrift, genast meddela det; hvarjemte Risberg förehöll alla närvarande att icke inlåta sig i samtal med Tufve. En gång begärde denne vatten, och Risbergs hustru utkom med ett glas. Detta fattade Risberg, höll det för munnen på Tufye, men i stället att låta honom dricka, slog han vattnet i ansigtet på honom, frågade derefter om han ville hafva mera, dertill -Tufve svarade: nej! Ett viune hade hört Pettersson vid tillfället kalla Tufve en snäll påk och sin egen påk, samt. beklaga sig öfver, att smeden (Risberg) vore alldeles galen och kunde ej styras. Vittnet Per Persson hade blifvit anmodad att fasttaga Tufve, som uti en stuga i Brogårda insatt ett par skor. Vid vittnets ankomst begaf sig Tufve på flykten. Vittnet eftersatte honom, och sedan vittnet skaffat sig en häst att rida på, upphann han Tufne !V.:dels mil från samma stuga. Då vittnet kom honom närmare, sökte han dölja sig uti en grop, men gick genast, då han fann sig bemärkt, fram till vittnet. Tufye infördes till Brogårda, och sedan Pettersson på budskickning der infunnit sig, började han genast, frågande: hvar har du varit sista natten? slå Tufve, som genmälte, att han då varit i Kärrerp, der han begått en stöld. Härefter blef Tufve svårt misshandlad och erhöll minst 26 slag. Ett vittne hade hört Tufve yttra: Ack, hr vaktmästare, slå ej ibjel mig). Pettersson svarade, om jag slår ihjel dig, plistar jag ej mera derför än Andreas Lundgren (vallackaren), då han slår ihjel sin hund. Nils Andersson hade hört Pettersson i Ekebro tillsäga Tufve att doppa ner hufvudet i cen silltunna, som, full med vatten, stod på gården. Då Tufve ej genast gjorde detta, yttrade han: är du rädd för att doppa ner hufvudet, så är jag ej rädd för att nå dig med käppen, hvarefter Pettersson slog Tufve 4 slag uppe på ryggen och axlarne med större ändan af ett trekantigt brännesträd, som var ungefärligen 4 aln långt och så tjockt i den större ändan, att man knappt kunde gripa om den. Derefter tillsade Pettersson Tufve Nilsson att aftega och tvätta västen, hvilken var mycket blodig. Händerna sammanbundos sedan så hårdt med rep, att de blefvo blå, och Pettersson hotade Tufye: har du ej förut varit i fångvaktmästarens klor, så skall du nu komma. Om 4 V, timme skall du vara i Aby och sedan få hänga på en vägg i minst 4 dygn. Då detta skedde, var icke Pettersson, så vidt synas kunde, af starka drycker öfverlastad. Ett annat vittne hade hört Pettersson hota Tufve: jag skall slå ibjel dig, din hund, med förklarande, (att han ej pliktade derför. Ett vittne hade sett Pettersson blodig uppåt armen, samt blodbestänkt i ansigtet och svettig om aftonen utkomma från sitt rum i Åby, hvarifrån ett matt stönande hördes. Pettersson hade till Tufve yttrat: )Du har ännu ej fått något, som jag vill estimera, men när du kommer till häktet, skall jag hänga upp dig på en vägg och flå dig från hand till fot, och du ej få :sofva på fyra eller fem nätter,. — Då vittnet bedt Risberg lossa Tufves händer, hotade denne Tufve med käppen och sade till honom: Vill du ha lossat, då är här det, som kan lossa, eller om du vill löpa, så är jag den, som kan löpa om kapp med dig; när vi komma till Åby, så skall du få lossat; du har ej än fått mycket — nej, sitt man der du sitter, du sitter mycket bra,. Med matt stämma fortfor Tufve att jemra sig. På vägen träffade vittnet en gosse, som af deltagande gret öfver den misshandling han sett väktarne tillskynda Tufve vid förbifarten. Då vittnet och hans sällskap hunno fram till Åby, utkom Pettersson -och yttrade till dem: Hvad är ni för folk? hvad håller ni här efter? är ni af samma sällskap, så skall ni få bo hos pojken i natt,. Härefter gick Pettersson närmare till vittnet och yttrade: Jaså, vi ha setts förr i dag, vi ha setts i Ekebrol På hot, att vore det ej så sent, skulle man redan denna afton anklaga honom hos befallningsmannen, svarade Pettersson: ,var så god och gör det; jag är ej rädd. På tillfrågan neka båda svaranderne att de bundet omnämnde hängslet om halsen på Tufve. a Vittnet Bengta Svensdotter hölls arresterad i Aby den dag, då åtalade dråpet skedde, och hörde; något efter det klockan i fångvaktarens rum slagit 9, Pettersson och tvenne andre personer inkomma i nämde rum, intill hvilket fångcellerne äro belägne. — Straxt uppstod följande samtal, dervid frågorne framställdes af Pettersson: Vet du hvad-jag lofvat? — aJa! — Har jag låfvat dig godt? — Nej!, — Har jag låfvat dig ondt? — Jai — Härpå började en person, Pettersson, såsom vittnet tror, att slå, och räckte detta i 4 eller ö minuter, derunder vittnet förmärkte en mat jemmer. Sedan hörde vittnet tvenne personer slå, men efter några minuters förlopp släcktes lampan i rummet och något uppehåll skedde. Härvid yttrade den person, som tilldelades stryken, att hån hade tändstickor i fickan, men vore oförmögen att taga fram dem. Sedan ljus åter blifvit tändt, fortsatte tvenne personer att slå, hvilket varade i fem minuter eller något mera, derunder jemren fortfor och den Pettersson åtföljande personen befallte, att den som misshandlades skulle tiga. Sedan skedde åter uppehåll, hvarimedlertid sistnrämde person begärde att få vatten, derpå samma person, som befallt honom tiga, yttrade, att om han stode upp, skulle han få vatten; och hörde vittnet derefter följande utrop af den misshandlade: Jag är uppe, uppe, uppe, ack, Herre Jesus! — ack, Herre Jesus! — hvartill den andre personen svarade: Kalla ej på Herre Jesus, han är icke här. — Ett längre uppehåll skedde nu, derunder vittnet icke hördeeller iakttog något, men derefter hördes några sleg utdelas af en person, utan att vittnet kunde märka, om det skedde af Pettersson eller den andre; och vid början deraf gaf den misshandlade personen ett par suckar ifrån sig. — Slutligen befalltes en karl, som satt häktad för stöld, att flytta in uti vittnets cell och Tufve insattes ensam der. Klockan var nu 44 och härefter hördes blott ett tyst samtal, hvars innehåll vittnet ej kunde fatta. Tillspord, hvarföre Tufve ensam skulle förvaras i cellen, uppgaf Pettersson, att detta skedt, för att det bättre skulle kunna bäddas under honom.