Aftonbladet – 14 juli 1847, sida 2

Gustafs ansigte och figur ådrogo sig deras beundran, hvaremot hans af en Upsalaskräddare förfärdigade kläder väckte deras åtlöje. Kammarljenaren gick emot honom. Är hr grefven uppstigen? frågade Gustaf. Det är han väl inte, svarade Holmberg, men jag skall genast anmäla herrn, om jag fir veta namnet. Gustaf sade det. Han gick, återkom straxt och bad br Wäsström stiga in. Det är ändå obegripligt, tänkte Gusta, hvad folket kan ljuga. Skamlösbeten och näsvisheten hos förnäma herrars betjening, särdeles i Stockholm, har ju nästan blifvit ett ordspråk, och ... man kan ej vara höfligare, än dessa! De genomgingo tvenne grant möblerade rum. Då kammarijensren öppnade -tredje dörren, och Gustaf var på vägen till en sängkammare, stadnade han plötsligt. Var god och sig in! sade kammartjenaren. Förlåt; det är ju sängkammaren? Grefven är ju gitt? Ett så sardoniskt löje öfverflög Holmbergs ansigte, att Gustaf studsade. Men löjet försvann, som det kommit, och kammarijenaren hviskade: Hennes nåd grefvinnan har sina rum på andra sidan. Denna underrättelse gjorde Gustaf förbryllad och gaf hozom ett temligen tafatt utseende, Vara man och hustru, och bo i hvar sin ända af en våning, utan gemensam sängkammare! Det var något, som han ej kunde förstå. På sin höjd föreställde han sig sådant möjligt endast hos kungliga personer, hvilka politiskt intresse, men ej inbördes kärlek förenat... Men hos enskilta . . Ade!heim hade under tiden rest sig upp i sängen. Välkommen till Stockholm, herr Wäsströml sade han. ,Hvilka affärer har fört er hit?.., Och hvaruti kan jag vara er till tjenst? . Herr. grefve! EW bref ifrån fceu grefvinnan på RådmMmansö . .. Ah,. mon dieu! Min tante målte väl ej vara sjuk?, Nej, Gud vare lof! då. jag hade den lyckan att uppvakta fru grefvinnan, befann hon sig vid fullkomligaste-helsa.,, Grefven emottog hastigt brefvet, och uppbröt kuvertet med allt utseende af oro.