Aftonbladet – 13 juli 1847, sida 2

Mannen vardt blek som ett lik. Kamrern låtsade insenting om. Här äro de, bäste vänb Han utbredde afskrifterna på pulpeten. Det är mycket riktigt, stammade vännen Nygren, och ser tillkänna brors ordning och noggrannhet. Jah, det är mycket riktigt, som bror säger. Utan ordning och noggrannhet kommer man ej ur fläcken.... Jog har dessa begge egenskaper att tacka för, att jag nåsorlunda kan berga mig.... Jag skulle ödmjukast fråga om bror är stadd vid kassa och täckes honorera ett par af dessa reverser? Min bästa bror, jag har verkeligen förskräckligt ondt om kontanter för närvarande... och bror hade ju den godheten att lofva mig... . Mycket riktigt! mycket riktigt! Men se... oförutsedda händelser! ... Dessutom tycker jag, att när bror fått Wäsströmska pengarna. ... Vill bror ha dem? ... då är jag olycklig!... Jag räknade på att få använda dem i min handel! För Guds skull, ber jag bror, haf tålamod! Jag skall visa bror mina böcker, att bror må få bedöma, huru många skulder jag inom kort tid afbetalt, och att jag, om jag får tid på mig, repar mig... men om brör strängerar mig ..:..) Det gör mig i sanning ondt, att kära brors affärer stå så beklagligt... men hvad skall man göra? pengarne äro mig oundgängligen nödvändiga... men... men... efter det står så illa till... En liten skymt af hopp glänste i Nygrens blickar. Så nödgas jag... säga... att jag..ofelbart måste ha ut hela min fordran! : Gud i himmelen! hvad hör jag? aÅlterera sig inte! alterera sig intel Handelsmannen var nära att falla på knä för sin obe