Aftonbladet – 9 juli 1847, sida 2

på 5 hå 600 tunnland några skrindor hö, och detta: groft hö, nu har han medelst öfversilning fått ickel blott en ojemnförligt större skörd, utan omkring 3011 tunnland bär nu bara bårdvallshö. . Jag öfvergår nu till meddelandet af några andral uppgifter, hvilka ej, liksom de föregående, förut va-! rit i tidningarne publicerade. Dessa uppgifter äga måhända så mycket större vigt, som de äro tagna i växtår, då gräset vexer frodigt öfverallt, emedan! man ofta yttrat, att under våta år saknade ängs-; vattningen all nytta. Vid Åda i Södermanland funnos 30 års timotejvallar. Ängsvattning användes derå med blott 3 dagsverkens arbetskostnad för hvarje tunland. Resultatet blef, att då man på det: icke vattnade tunnlandet erhöll 42 lispund hö, fick. man på det vattnade 444 lisp. E Vid Grönlund i Östergöthland, tillhörigt friherre Klingsporr, skedde ängsvattningen på det sätt, att en bäck, utan att Iedas, blott afdämdes. På ett) tunnland, icke öfversiladt, erhölls 240 lisp. 6 B hö, på det öfversilade 352 lisp. 46 , således 58 procent högre, hvarvid jag bör anmärka, att den öfversilade ängen hade ett af naturen torrare läge. På sank starrvall blef resultatet 469 lisp. 4 B, och 389 lisp. 5 TE, således 88 proc. till den öfversilade ängens fördel. Skörden togs den 26 Juni; andra skörden, som ännu icke är tagen, gaf sistlidet år ;; af den första. Sådant visar öfversilningens nytta, äfven under fuktiga år. Det torde finnas mången, som föreställer sig att öfv ersilningen gagnar blott de första åren, men att fördelen sedermera aftager. Detta är likväl ej förhållandet, churu det visserligen är sannt att man på detta sätt kommer till ett maximum, som likväl har egenskapen att med mindre variationer bibehålla sig. Jag vill icke nu upptaga tiden med anförande af flere exempel. De anförda torde vara nog att bevisa framgången af methoden uti vårt land, hvars flere vattendrag dessutom betydligt underlätta dess användande. Jag anser likväl att man ej bör angripa för stora lokaler, utan till en början de smärre. Vattentillgång finnes alltid från de täta strömmarne och intet skäl är att låta afskräcka sig deraf att nejden är kuperad. Såsom bevis på att anläggningarne kunna utföras äfven i min frånvaro, vill jag nämna, att, efter min plan vattnade inspektoren på Torpshammar 30 tunnland, med den framgång att han fick 2,300 1 hö; hela anläggningen kostade blott 200 rdr, dagsverket till en rår beräknadt. 3:ne män, som länge följt mig under mine försök, hafva i Norrland gjort dylika anläggningar på 450 å 460 olika lokaler och vattnat en sammanräknad rymd af 40,000 tunnland. 44 nybyggen hafva här grundadt hela sitt bestånd på dylika ängsvattningar. En man i Norrland var så intresserad af saken, att han vandrade 142 mil för att uppsöka mig. I Östergöthland är ett arbete; märkligt för den skala, hvaruti det är tilltaget, utfördt på en, lagman Hummelhjelm tillhörig egendom. (Talaren beskref vidlyftigt detaljerne äfven af detta företag). Jag öfvergår nu, fortsatte han, till en framställning af de olika utländska methoder, som hos oss blifvit använda. Man har egent-: ligen tillämpat 2:ne, nemligen den tyska och den skottska. Tyska methodens olämplighet hos oss beror dels derpå, att den fordrar många nya redskap, dels vid deras begagnande vandt arbetsfolk. Sättet förl densamma består för öfrigt deruti, att rännor uppgräfvas till föga djuplek samt med lodräta väggar på 5 å högst 42 alnars afstånd från hvarandra. Olägenheten härvid är, att sådane ängar ej få betas af tyngre boskap, hvars tramp skulle förstöra rännorna. Likaledes kunna icke hövagnar begagnas, utan man använder för höets bortförande -lakan eller dukar, och obeqvämligheten deraf ligg er för en dag. Hos oss skulle för öfrigt desse smårännor ständigt förstöras. Mycket arbete erfordras dessutom för rännornas rensning. En utländsk författare, somli skrifvit öfver denna method, har meddelat den: föreskrift, att arbetarne ständigt böra vara för-! sedda med spadar och icke få sky arbete i vatt-! net och med händerne omansa rännorna. För öf1 rigt kan tyska methoden användas blott på sluttande lokaler, med 690 till 80 tums lutning på 460 alnar, eljest är nödvändigt att fältet indelas uti tegar med rännor i midten. Större fält kunna således på detta sätt icke vattnas, och på de mindre faller sig vattningen mycket dyr. Kostnaden uppgår till 82 å 250 rdr per tunnlarid (efter 34 sk. rgs per dagsverke). Det anförda torde vara nog. I öfrigt) får jag hänvisa till landtbruksakademiens handlingar för år 4843 samt med anledning af en genom! akademiens försorg utgifven lärobok, hvilken jag ansåg skadlig för sakens goda framgång till den afhandling, hvilken till akademien för denna orsak blifvit utgifven. Äfven anser jag mig uppfordrad att här yttra mig om den skottska methoden eller den af herr Stephens hos oss införda. Dess väsendtligaste fel ligger deruti, att den erfordrar en yattenqvantitet, som vi sällan ega hår ilandet. För att vattna 90 invid Hjelmare kanal belägna tunnland har man nödgats insälta nya luckor uti slussportarne. Me-; thoden har för öfrigt den olägenhet, att vattnet bortför jord och must från ängarne, hvarifrån det uppgrumladt afrinner, då deremot om man rätt förfar, vattnet som afrinner bör vara fullkomligen klart. Rännorne slutta för öfrigt rakt ned och således sprides ej vattnet öfver hela fältet oaktadt tuper för vattnets uppdamning måste sättas uti rännorne på 10 till 42 alnars afstånd från hvarandra. Ja, på Ljung stå de på 6 alnars afstånd från hvarandra. För öfrigt har skottska methoden samma olägenhet som den tyska derigenom, att rännorne förstöras genom kreaturens tramp och dylikt. Det vatten som enligt denna method åtgår för 20 tunnland, skulle eljest vara tillräckligt för 5 å 600. Dennaj method kunde sålunda icke i stort användas omi vattnet såsom vid Brunby tages från kanalen. Den är dessutom srvårskött, fordrar mycket arbete. Såfanvändes vid Ljungby 5 man för rännornes uppränsning. Vid Jannowits äro rännorne blott 4 tum djupa samt 6 å 8 tum breda. Det ser onekligen ut som begge systemen tillkommit på det sätt, att man först gjort ritning på papper och sedan sökt in natura: utföra den. Det är för öfrigt vigtigt att icke blott; kunna vattna ängarne utan äfven uttorka dem. Begge methoderne hafva sålunda sine fel. Jeg harj sökt undvika desse genom att aktgifva på huru man efter olika lokaler nödgats tillämpa olika methoder i olika länder. Af dessa fakta har jag sökt tillegna mig de för Sverge lämpliga. Som tiden i var långt framskriden ingick talaren icke uti någon; utveckling af sin egen method. Hr von Scaranlzs anmärkte, med vitsordande af! ängsvattningsanläggningarnes nytta, att striden nu, egentligen gällde hvilken method för dem skulle vara gällande; den här allmännast brukliga vore Pra. emot den step hensonrska talade dess dyrhet. Hr! . S. rättade några misstag, som den förre talaren Skulle hafva gjort i sina uppgifter om vattningsan-. läggningarne vid Hjelmare kanal. Då löjtnant Edman åter fick ordet förklarade. han, att han errtållit de motsagda notiserna af män, som kände till saken, och hvilkas uppgifter han ej SA