Aftonbladet – 9 juli 1847, sida 2

it bortglömdt sedan äldre tid. Innehållet kunde emföras med något af de finaste viner som finnas; lutligen utreddes, att det icke var annat än något lags bärvin. Diskussionen var härmed slutad, och sammanträjet upplöstes; hvarefter ledamöterna skulle begifva ig till expositionen å Experimentalfältet. FREDAGEN DEN NIONDE JULI. Sektionen för åkerbruket. 26 och 27 frågorne föredrogos, lydande sålunda: Hvilka resultater hafva de här i landet gjorda ingsvattningsanläggningarne gifvit vid handen? Åro de utomlands följda ängsvattningsmetoderna vassande för vårt land, eller bör någon annan för Sveriges lokala och klimatiska förhållanden mera fpassad metod, eller annat ängsbyggningssätt införas ch följas? Skriftliga svar på frågorne af grefve Salza och agmannen v. Röök upplästes af sekreteraren. Greffe Salza hade ansett ängsvattningar vara en gamnal sak och serdeles förmånlig, hvarföre man, der nan icke ägde någon höjd att leda vattnet från, borde begagna sig af uppfordringsbjul, för att så ll mänt, som möjligt använda saken. Lagmannen y. Pöök hade på en 9 å 40 tunnlands äng med den fördel användt metoden, att afkastningen blef förlubblad. Löjtnant Edman: Som jag sett hr VY. Rööks näm1e anläggning, är jag i tillfälle att vitsorda hans uppgifter. I allmänhet hade man gjort sig den föreställning, att klimatet uti Sverige skulle omöjliggöra dessa anläggningar; men erfarenheten har icke bekräftat en dylik farhåga. Såsom exempel på en utgång försöken här fått, må jag nämna, aut uti Lycksele har man försökt ängsvattningen på en lokal, hvilken låg från solen, bestod af uppslammad, ej bördig jord; tallskogen vann då blott en höjd af 6 å 8 alnar, marken täcktes med hög renmåssa, samt hade sedan 40 år tillbaka varit odlad, men nu blifvit igenlagd till timotejvallar. Den lemnade före ängsvattningen 2 skrindor hö af 40 lispund hvardera. Efter ängsvattningen, som skedde från er källa, lemnade samma lägenhet 7 skrindor hö. 90 1 30,000 tunland äro nu uti samma trakter användbara till ängssilning och saken går häruppe med mycken ifver framåt. Vid Torps hemman i Medelpad — jorden i godhet motsvarande Uplands, men ej så utsugen — begagnades också ängsvattningen på för 40 å 49 år sedan till timotejvallar igenlagd äng. Bönderne-afrådde i början företaget; likväl företogs det af förvaltaren på min inrådan, och då jag någon tid derefter, På återresa från Jemtland, till stället återkom, hade förvaltaren medhunnit 8 till 40 tunnland, som utsträcktes till 30, hvilka sista året lemnade 2,300 lispund hö mera, eller dubbelt så mycket som förut. Kostnaden var blott 260 rdr. — På ett annat ställe steg afkastningen från 75 till 250 lispund. — På ett ställe långt upp vid Bottniska viken, der förut blott en skrinda hö skördades, samt 3 qvarters höga mosstufvor stodo tätt intill hvarandra, hafva tufvorne sjunkit till blott 6 tums höjd, mossan försvunnit samt afkastningen stigit till 5 skrindor hö. I Roslagen har på Ekebyholm afkastningen på detta sätt fördubblats, vid Dyviken steg den 4:a året med 350 procent, andra med 75. Vid Brunnsby i Östergöthland har man deraf erhållit det vackraste resultat: från 46 lass har afkastningen stigit till 48. Vattningen sker till största delen med källvatten; något tages från Götha kanal. Första skörden lemnade här 42 lass på tunnlandet, andra 5 lass hvardera, till 40 lisp. beräknadt af en del, som äfven höstvattnades. På mossar och myror bar man äfven användt ängsvattning. Dessa förekommo uti Westerbotten ofta med betydlig lutning. I denna provins har man visserligen tillgång på vatten, men det måste ofta ledas , till !V, mil. Sådant afskräcker likväl icke folket, sow nu mera inser metodens fördel. Jag anhåller nu att få meddela några upplysningar rörande orsakerne till fördelarne af ängsvattringar, samt om det sätt, hvarpå noggrannt öfversilande verkställas. . Detta sker genom isning under vintern och öfversilning under varmaste årstiden. Jag känner er man som hade sitt land betäckt med 6 till 7 aln: tjock is sistl. år. Genom isning hindras alla yexte att gro. Man hade sökt vinna samma mål genom uppdämning, och sedan upppämningen blifvit verk stäld om hösten, uttappades vattnet varligt vårtiden så att den tunga ismassan sjönk på joruytan och nedtryckte mosstufvorne. Uppdämnings verkställande erfordrar dock stora dammbyggnader, månger gång af ända till 4 å 3000 rdr b:kos kostnad. Per största jag sett, intog en mils sträcka. Sedan iser bortsmält, tillsläppes på silängarne vattnet, då mos san förruttnar inom 4 å 2 år, ock fältet öfverdra get med en massa af dess upplösta beståndsdelar och det får ligga att stadga sig. Sedan detta skett då är tid att påsläppa vatten. Härefter framkom mer gräset. Först väl endast de råare slagen, mer sedan ee bättre och finare. En man skördade för