Aftonbladet – 8 juli 1847, sida 2

sats, att jordbrukaren bör underlåta bränvinsbrän-n ningen. Man har sagt att man på landet icke eljest t funne nyttig sysselsättning om vintern, men jag!f skulle tro att landtmannen denna tid har nog attir syssla med kreatursskötseln, med den ans fodret er-!s fordrar, att icke tala om sysselsättningen med iandt-1 mannaslöjder. Men äfven om dessa andra utvägar till verksamhet saknades, skulle likväl ingen verk-If samhet vara bättre än en förderflig sådan. Maniv talar om att förädla jordens alster, men jag lemnaryv derhän värdet af en förädling som är förderflig, och a om äfven, så länge nationen ej afsagt sig bruket af bränvin, bränvinsbränningen ej kan undvikas, så bör likväl alltid lifligt önskas att denna näring icke längre fästes vid jordbruket, utan att detta sednare!s lossas ur den förras band. Jag anhåller att landtbruksmötet behagade till protokollet yttra den tanka att bränvinsbränningen bör skiljas från landtbruket,!p för hvilket den ingalunda kan betraktas såsom nöd-f vändig. i Grefve Peckfriis: En talare har sagt sig hafva hört af disponenten på Marsvinsholms egendom ilu Skåne, att de flesta större possessionater i denna provins hafva nedlagt sin bränvinsbränning. Detta måtte vara ett misstag. Ingen af de större possessionaterna har upphört med sin bränning, och disponenten på Marsvinsholm har sjelf nyligen anlagt ett bränneri i mycket stor skala. Man har också sagt, att bränvinsbränningen skulle vara skadlig för schäfferierna; men jag, som sjelf är temligen stor bränvinsbrännare och ännu icke i tillfälle att nedlägga denna rörelse, underhåller på min egendom 3—4000 får, hvilka icke lida skada af bränvinet. Kapten Key: I Småland, derifrån jag är, anses bränningen nödvändig. Flera af mina grannar, som för 6—7 år sedan nedlade sin bränvinsbränning, hafva återtagit den, emedan de anse sig icke kunna undvara dranken. Friherre Raab: Då Kongl. Maj:t utsett mig till ledamot af kommittten för utarbetande af förslag till förändrad bränvinslagstiftning, kan det icke väntas, att jag skall uppträda med någon opinion i denna fråga; deremot vill jag gerna höra andras olika tankar. Jag har också i några bört de mest stridiga; men då representanten för pluraliteten af Sveriges bränvinsbrännare, Bondeståndet, här saknas, anser jag det icke lämpligt att uttrycka en opinion, som kan innebära ett slags moralisk förbindelse, om bränvinsbränningens onödighet för landtbruket. Hr Hagelstam har tillskrifvit danska jordbrukets uppkomst den omständigheten, att grefve Bernsdorff på 4770-talet gjorde bränvinsbränningen till ett privilegium; men i Danmark har på de sednare åren hågen blifvit vänd dit åt, och sedan för 3—4 år tillbaka en kongl. förordning utkom,n som tillät brännerier att inrättas på landet, hafvalo flera sådana blifvit anlagda. f Grefve Posse: En annan talare har ansett opinionen i Småland vara för bränvinsbränning; menl derom har jag en olika åsigt. — Jag har för 8 år! d sedan upphört att bränna bränvin, och sedan desss har mitt jordbruk gått framåt. Förr fick jag vällu mera mjölk, men den var sämre, och jag kan nul(o sälja ladugårdsprodukter till större värde, än brän-!b ä a k — rd OD MM ke MM — pr san MM -— gr DD OA tg DRA man as in vinets. I flera socknar omkring min egendom harlä äfven allmogen upphört med sin bränning och säljer i stället smör och ost. Hr v Schantz tillkännagaf, att i hans hemort, på ett antal af 495 hemman, mer än ; af bön-In derna upphört med bränvinsbränningen, och att afld de återstående knappt hälften idkade husbehofs-lI bränning. d Hr v. Hartmansdorff anmärkte, med anledningly af frih. Raabs yttrande rörande Bondeståndetsleda-h möters frånvaro, att meningen med hvarje opinions-1 yttring Vore att uttala de närvarandes, ej de från-c varandes, mening, och att det således ej funnes nå-1 got skäl att här ej uttala sin opinion. t Ordföranden hemställde, sedan 8 ledamöter talat! emot nödvändigheten af bränvinsbränning, men 47 deremot, huruvida man här borde fatta något beslut, och då denna fråga blifvit med ja besvarad, framställdes friherre Hamiltons förslag till opinionsyttring, nemligen att landtbruksmötet ansåge, det bränvinsbränningen ej vore nödvändig för jordbruket, hvilket förslag med stark pluralitet antogs. Diskussionen skulle fortsättas kl. 6 e. m. k I r f g 5 d Klockan 6 e. m. ; Allmänna sammankomstenfortsattes. 3 På hr ordförandens, uppå derom gjord uppmaning, f framställda förslag valdes till ordförande vid nästar allmänna svenska landtbruksmöte h. exe. friherrell Stjerneld, samt till dess suppleant hr fabrikören1 John Schwartz, till andre ordf. herr hofmarskalken f friherre Lagerfelt, och till dess suppleant brukspa-lt tronen Nils Fredrik Tisel!. Hvarefter beslöts attil till bestyrelsen skulle öfverlemnas att utsätta denla dag i September månad nästkommande år, då mö-js tet skall taga sin början. l ( G f l l j l I S I Å 1 ( 1 l f 1 f 1 1 E Härefter föredrogs 4:de frågan, så lydande: Då det vore önskeligt, att bränvinsbränningen utöfvades på ett sätt, som skänkte de största fördelar åt Svenska landtbruket, under det den på samma gång så litet som möjligt inverkade skadligt på folkets moralitet; så frågas: huru bör bränvinslagstiftnipgen vara inrättad för befordrandet af dessa ändamål ? Friherre Hugo Hamilton begärde ordet och anhöll hos friherre Raab, att denne behagade meddela församlingen hufvudgrunderne. uti det af den utaf Kongl. Maj:t tillsatta kommitte för denna frågas behandling afgifoe betänkande. Jag vet väl, yttrade talaren, att arbetet ej ännu är justeradt; men jag vill också endast begära att hufvudgrunderna för detsamma här meddelas, enär det alltid blir af vigt och intresse att för frågans behandling vinna en dylik ledning. Friherre Adam Raab: Jag erkänner att friherre Hamiltons begäran verkligen sätter mig uti någon förlägenhet. Å ena sidan kan det måhända synas mindre lämpligt, att inför en så upplyst församling, som denna, meddela beslut, som ännu på hvarje kommittåens enskilde ledamots förslag kunna ändras, och det sålunda måhända kunde anses såsom brist på grannlagenhet att här uppge, hvad ännu blott kan anses såsom enskilde kommitteledamöters tanka, men icke såsom ett oficielt beslut. Å andra sidan angår detta ärende icke oss kommittcens ledamöter enskildt. Det är icke vår, utan hela nationens egendom, och förutsatt att jag ytterligare dertill uppfordras, anser jag mig icke kunna vägra I friherre Hamiltons begäran, likväl alltid med den reservation jag förut gjort, och så att hvad jag nu luppger icke måtte uti någon måtto anses bindande för kommittten. Likväl anser jag nödigt, att om sådan redogörelse af mig ytterligare äskas, då också redogöra för motiverne till vårt förslag. Jag får så-llunda anhålla, det herr baron och ordföranden täcktes inhemta, om man har tålamod att afhöra denna I motivering, samt om man anser sig böra uppfordra mig att redogöra för det förslag kommittöen fillI tänkt. Msjor Schantz yttrade då, att enär bränvinskom-Imitteen icke ännu fullbordat sitt uppdrag eller ju