Aftonbladet – 8 juli 1847, sida 2

-namnet på en af de hos 0ss mest förtrogne b t D 3 först haft ett stort bränneri, nedlade nu detta, börNN VR ER ARR Re Hr sekreteraren anmälde, att på denna fråga svar linkommit från prosten Lundberg i Eskilstuna, major Ekenstam på Gusum, grefve v. Salza och den anonyme författaren. Dessa svar blefvo likväl, i anseende till deras längd, icke uppläste, för att ej upptaga den korta tiden, utan beslöts att de, i fall TIbestyrelsen funne det förtjena, komma att inflyta i ILandtbluksmötets handlingar. Friherre Hamilton, som af flere riksdagar, der han fungerat såsom ordförande i ekonomi-utskottet, erfarit alt man öfver denna fråga kan tala i oändlighet, ville föreslå ett medel till diskussionens förkortande. Frågan om bränvinets skadlighet vore slutbehandlad och äfven frågan om sjelfva drankens nytta såsom fodringsämne för boskapen. Talaren förmodade, att de aldrafleste landshushållare voro öfvertygade om att dranken vore mindre nyttig och alt det vore bättre att rofvor och andra jordfrukter d:rekte begagnades för kreaturens utfodring; imedlertid kunde oändligt mycket här talas för och emot, i och talaren kände af erfarenhet, att det icke vore lätt att rubba ett gammalt, länge begagnadt hushållssätt, utan man gerna fortfor med den metod, som länge blifvit brukad. För att tiden icke måtte för mycket upptagas, ansåg hr frih. nu vara bäst, att de herrar, som antingen allsicke bränt eller förr bränt, men på sednare tiden aflagt bränningen, nu ville meddela de erfarenheter de ega om deras jordbruk lidit eller ej af bränvinsbränningens upphörande. Friherre Hermelin svarade härpå, att friherrn under 46 å 47 år idkat bränvinsbränning, lika som en stor mängd af grannarna; det kunde ej nekas, att ladugården då stode på en högre punkt, än på sednare tiden; men till följe af priserne på ladugårdsprodukter hade talaren funnit, att det vore icke bästa sättet att uppföda kreaturen med drank, utan att man erhållit ett mycket lämpligare foder genom att slå varmt vatten öfyer klöfver; på detta sätt hade kreaturen icke saknat dranken, och äfven om man kunde få denna alldeles fri från syra, hvilket icke ofta är fallet, vore det af friherrn uppgifna fodringssättet bättre. Således ansåge talaren, att hans egendom alls icke lidit genom bränvinsbränningens upphörande. Majoren von Schantz hade, då han för 37 år sedan började idka landtbruk, insupit öfvertygelsen om bränvinsbränningens nytta för drankens skull. Men 40 å 42 års erfarenhet ådagalade tillfyllest, att dranken ej befrämjade det åsyftade ändamålet; svinen hade mycket fett och litet kött. Hr S. öfver-i gaf då bränvinsbränningen; han började minska den för omkring 43 år sedan, och gick successivt fillväga: ty det är en stor omsättning, som ej tål att göras med ens. Flera på talarens ort hade gjort såsom han, och funnit fördelarne deraf. Ett annat, ett bättre förhållande hade inträdt på deras egendomar, sedan de omfattat en rationellare landthushållnings grunder. En annan talare hade ledsnat vid åsynen af blåslagna ögon och sönderrifna ansigten, och derföre upphört med bränvinstillverkningen. ! Hr Castellis ladugård hade, sedan han för några ! år sedan minskat bränvinsbränningen, lemnat en ö; kad afkastning af 50 procent. ; Hr De Marc deremot bade försökt en minskning i husbehofsbränningen, men funnit den stå i det närmaste sammanhang med vår boskapsskötsel, på . hvilken den, såsom den nu bedrifves, genom dran; ken har en nyttig inverkan; hr De Mare tillstod sig. hafva fått mera smak på dranken nu: än förr. 1 Som han bränner blott på ett ställe, nödsakas han, för att dranken skall komma hans kreatur till godo, låta transportera den en mils väg; men han finner ändå uträkning dervid. Hr Odelberg uppläste ett utförligt andragande, hvari han förmälde sig icke hafva erfarit de olägenheter af bränvinsbränningen, hvarom man sal. mycket talade. Han ansåg, att denna industri öka-. de boskapsfodret, och derigenom gödseltillgången. . Han gjorde en skildring om den ansträngning arbe; taren behöfver göra i Sverige, då hela arbetet på jemnförelsevis kort tid skall utföras, och han således behöfver upplifvas genom någonting. Hr O. begärl de slutligen, att han skulle få behandla 4:e och följande punkter i sammanhang med den 33:e. Herr ordföranden tillfrågade mötets ledamöter bärom; men efter en kort. framställning al friherre Hamilton om nödvändigheten att behandla 3:e och 4:e punkterna särskildt, afslogs hr Odelbergs anhållan. På hr ordförandens förklarande, att 3:e punkten skulle afslutas innan man öfverginge till den 4:e, tillade hr Odelberg endast några ord till sitt förra yttrande, och diskussionen öfvergick till andra; af hvilka först Herr major Munck: Under dagens föregående diskussion har blifvit yttradt att svenska landtbruket är högst uppdrifvet i Skåne. Jag vill då nämna att jag hört af förvaltaren på en bland de större egendomarne uti denna provins, nemligen Marsvinsholm, att bränvinsbränningen på flere af de större egendomarne derstädes upphört sedan erfarenheten utom andra lärdomar gifvit, äfven den, att dranken, om än uppblandad med vatten, är för kreaturen skadlig och egentligen blott användbar för gödboskap. Herr friherre Hugo Hamiton: Då den person, som öfver ifrågavarande ämne skulle kunna lemna de fullständigaste upplysningar, nemligen herr öfverste August Anckarsvärd på Bysta, icke här är närvarande, vill jag såsom för ämnet upplysande meddela några upplysningar rörande erfarenheten på Bysta om bränvinsbränningens nytta för jordbruket. Hvad zifferuppgifterne beträffar, kan jag na;Iturligtvis icke. meddela dem fullt med den nog-lgrannhet som de skulle kunna lemnas af egaren -Isjelf. Då denne 4845 mottog Bysta, lemnade visIserligen bruket derstädes årligen ett vackert antal af skeppund smide, men af gårdens åkerbruk hemItade egaren ingen serdeles inkomst. Bysta lemnade blott några kalfvar till Ericsberg. kern bestod lockså blott af några stenfyllda lappar. Såsom exempel på huru stenfylld jorden var kan anföras att 3 lill 4000 lass sten blifvit bortkörda från .serskilda ltunnland deraf. Som det imedlertid gick långsamt med egendomens uppdrifvande och egaren tyckte att hans kreatur ej voro nog vackra, så beslöt han att lresa till England jemte sin inspektor, herr Nyberg — hvars namn väl förtjenar att blifva kändt, såsom me buru ett landtbruk uti stor skala bör drifvas. Begge reste således till England, för att der taga kännedom om orsaken hvarföre jordbruket der vunnit en sådan höjd, medan det i Sverige, om man undantager en något ökad spanmålsproduktion, för öfrigt stått helt och hållet stilla. Vid hemkomsten svaråde nämnde mina grannar på mina spörsmål, att hemligheten af engelska jordbrukets förkofran låge deruti, att man der använde halfva ägovidden på odlande af fodervexter och rotfrukter, hvilka sedan användes uti ladugården. Herr Anckarsvärd, som jade, i stället att bränna bränvin, att odla rofvor. Denna förändring föll sig väl, enligt hvad han sjelf madajfvst I hörian något tungt, han fortsatte likvä