Aftonbladet – 6 juli 1847, sida 2

för att erhålla undervisning, äro mest af den klass,l som är okunnigast i jordens skötsel, hvarför den stör-1 sta möjlighet der bör beredas att vinna ivöfning il: handtverket. För den possessionat, som sjelf, hvadii man kallar, ligger utiv, går det väl an att taga o-li jkunniga arbetare; men för den egare, som icke sjelfi sköter sin jord, är det högst nödigt att hafva till-! gång på skickliga rättare, hvarför deras danande bör: bedrifvas med allt allvar och inga kostnader derför :! sparas. Hvad examina och betyger beträffade, an-: såg talaren godt att hafva sådana och ville icke misstro dem. Har en, som söker plats, inga betyger, så vet man icke hvad man skall tänka om bonom. Hr Nathhorst fick ordet och bad att få yttra sig om det nekade faktum, att våra åkerbruksskotor i flera afseenden äga företräde framför de tyska. Talaren förmälde sig respektera hvarie persons opinion, men i afseende på fakta kunde han icke medgitva någon afprutning. För öfrigt hade han icke sagt, att de svenska åkerbruksläroverken i allo hade företräde, utan blott, att de egde vissa fördelar, som de utfändsta saknade. Han ville anföra några cxempel.. Det är gifvet, att den engelska, isynnerhet den skottska plogen vore den bästa. Likväl nyttjas den ej i Tyskland. Man gör der visserligen plogreformer, och den brabantska plogen vinner insteg; märkligt är också, att hvarje Iny förbättring allt mera närmar sig den engelska i Iplogen. Men om man då frågar tyska agronomer,l: hvarföre de icke så gerna med ett steg antaga den tenge!ska plogen, så svara de, att deras arbetare ej:! Iförstå bruka den. Detta är likväl icke svårare, än! att inlärandet deraf Borde vara den enklaste sak ii! veriden, om skolorna mer beflitade sig att införa det. j i II Sveriga innehar arbetaren förmågan att bruka en jsådan plog ganska väl. Är ieke således häruti ett företräde? Det kan ej bestridas. I flera tyska liandtöruksinstituter hade talaren funnit så dåligli jredskap, att den endast förtjenade kallas skräp, jem-: iförd med hvad man träffar i svenska. Vid en viss tysk l: isko!a var boskapen instängd och visades ej för besökande, emedan man Pbiygdes för dess utseende. ij! jAfven Hade man vid åtskilliga ställen exempel pål: lett ganska betänkligt sätt att nedmylla rågen. — Hr N. öfvergick nu till Bemötande af en annan ta-! Jare, som velat flera landtbruksskolors sammanslå! ende. Hr N. nekade det fördelaktiga häraf, emedan jvåra provinsers aflägsenhet från hvarann och deras lutmärkande egendomligheter, hvar för sig, fordrade ;särskilda instituter. Den mera fullkomligt bildadej: :har förmåga att tillämpa sitt Högre vetande hvart han kommer, men rättarelärlingen bland allmogen kan Idet icke. Han behöfver lära sig hvad som tillhör hans landskap individuellt. Talaren ansåg derföre såsom ett önskvärdt slutmål, att rättarskolor måtte stå att finna i hvarje län. Hr N. hade ofta upplefvat rörande bevis på den tacksamhet rättarlärlingar tillkännagifvit för den undervisning de emottagit. Fattiga drängar hafva, då de ej vunnit friplatser, ändock med ifver eftersträfvat rum i skolan, och gjort sig utvägar till penningars anskaffande för afgiften. Med ett ord: sammanslående af skolornå vore just motsatsen af hvad som borde komma i ifråga. Men, så länge något serskildt hinder lägger isig i vägen för inrättande af åtminstone en sådan i hvarje län, så är det klart, att man måste i främ7 ista rummet vara betänkt på förbättrande och full-; komnandeaf dem man Har: Hr Möller, såsom föreståndare för en lägre landtbrukssko!la i Westmanland; ansåg sig böra uppträda, för att med sin erfarenhet: vederlägga hr Björcks utsago, om allmogens obenägenhet emot landtbrukeskolors Begagnande. Det är väl sannt, att hönder och bonddrängar ej alltid vilja Besöka dem; men hvad som afskräcker, ör här endast fruktan för kostipaderna, ej en om saken sjelf ofördelaktig tanka. l iSkulle det offentliga anslaget ökas, och undervisningen göras fri, så skulle man nog finna allmogen redebogen att emottaga. den. Hr grefve Frölich hade så uppfattat frågan, att diskussionen om landtbruksskoiorna icke borde fördjupa sig i vidlyftigheter, detaljer och reglementierande; utan blott behandla och afgöra de hufvudgrundsatser, hvarpå skolorna skulle basoras, och sjelfva principerna för det system, hvarefter de sgulle liarättas. Ehuru landibruket håller på att utbilda Isig till vetenskap; hade det likväl finnuicke bunnit så fångt, all bestämda doktriner derför kunna uppställas. Att bereda tillfälle till undervisning vore I hufvudsaken. Falaren fann den obestridliga. nöd-. Ivändigheten af högre staisanslag för nämnde undervisningsanstaltar, och satte ej i fråga att styrelsen! skulle bevilja det; men då måste först ett antagligt isystem vara appgjordt, och härmed borde man befatta sig, man. icke med reglementerande, hvartil här hvarken vore tid eHer ställe: vid sjetfva. skolorna, när sådane blefse inrättade, såsom önskligt vore, en i hvarja län, skulle alla dotaljfrågor bäst behandlas. Den. inspekterande myndigheters, hörde till samma system, som: vill först reglemeantera och så inspektera. Friherre Raab fann ingen skiljoktighet mellan j sina och hr Nathhorsts åsigter om rättareskolornas sammanslående. FTalaren bade icke menat, att de redan existerande skulle sammanslås, utan de trenne, till bvyardera af hvilka Rikets Stinder gifvit ettanslag af 4000 rår bko, men de dev ännu ieke äro linrättade. Oekså, då Blekinge län hade sökt att få slå sig tillsammans med Calmare om en skola, hade inIted annat hinder mött, än ordalagen i Rikets StänIders skrifvelse. Talaren ville blott hafva antydt, att lem Rikets Ständer beviljade anslag till flera skolor, så kunde flera län slå sig tilsammars om en skola. Inga lokala hinder möta för anläggande af en gemensam skola, t. ex. för Christianstads, Malmöhus samt till och med Hallands län, eller för alla Smålands län, hvarmed äfven Blekinge kunde förenas. Hr Arrhenius meågaf, liksom han menade att hvar och en i landtbruksvetenskapen bemmastadd -gerna medger, att den ärnu icke har någon dok-Itrin och först nu kommit till sjelfständighet. Det a I vore likväl icke vådligt att nu undersöka huru långt -li kunskaper de subiekter hunnit, som vid värt landt bruksinstitut erhållit undervisning. Telaren instämelde med hr Nonnen uti dess åsigt om öfverflödigheriten af minutiösa reglementariska stadganden. Det n faller af sig sjelf, att anden måste göras lefvande s)hos subjektet; dock kunna om 40-20 år andra å1, Isigter vara gällande. Det vore äfventyrligt att inI-dela lärokursen i vissa år. Vetenskapen har sina IJelementer, sina principer, i hvilka undervisning måalste inhemtas förrän i detaljerna. Det är fördenskull sg I nödigt, att vid ett landtbruksinstitut ett systom uppgöres, men kursen behöfver derför icke petrificeras, t(tläfvensom undantag från systemet kunna göras för 1-lelever, som redan äro mer försigtomna i något bjämne. Hr Björck ville rätta ett missförstående af några ;e I föregående yttranden, dem han haft. Han hade a, licke velat klandra de svenska landtbruksinstituterna, n derföre att han sagt de tyska vara fullt jemngoda er med dem. Han hade icke heller ve!at anklaga Riså lkets Ständer och särskildt Bondeståindet för bristanMA mr jo ) j )