Aftonbladet – 6 juli 1847, sida 2

vederbörande underrättelse.n ANDRA ALLMÄNNA LANDTBRUKESMÖTET 7 Måndagen d. 5 Juli. (Fortsättning från gårdagsbladet af diskussionen rörande landtbruksinstituterna.) Hr grefve Fröich ville, i anledning af hvad under diskussionen förekomraoit. ej neka att det vore gagneligt, om större anslag kunde lemnas åt landtbruksskolorna; men då han bört en talare vara af den mening. att det vore bäst att undervisningsväsendet skiljdes åt och bundes inom några vissa gränsor, eller att man ville reglementera och fästa sig vid någon slags examensväsende, så vore grefven af en motsatt åsigt; hav fruktade att examina ej skulle blifva en säker grund för bedömande af personernas kapacitet, och att de betyg, som efter ett ä två års vistelse vid en landtbruksskola lemnades eleven utaf föreståndaren om den förres kunskaper, voro myeket mera att bygga på för dem, som sökte sig en rättare. Talaren ansåg, att undervisningssättets indelning i olika grader, för inspektorer och rättare, icke vore så lämplig; det medgafs, att de landtbrukare, som sjelfve sköta sin jord, icke behöfde någon ins; ektor; men att så noga bestämma graden mellan inspektor och rättare, vore hvarken klokt eller lätt. En rättare t. ex. kunde vara rätt skicklig såsom inspektor; men en inspektor, som endast teoretiskt inhemtat landtbushållningen, kunde måhända icke sköta folket, hvilket dock var det vigtigaste för en inspektor.. Hr adjunkten Arrhentus ansåg nödvinligt, att de: lägre, eller rättareskolorne, skiljdes ifrån de högre, eller Jandtbruksinstituterna. Statsanslaget tillät en-; dast, att 2, 3 eller högst 4 lärare furnsas vid dessa: och detta var tillräckligt för att bilda rättare; men: icke nog, för att lemna de Betalande eleverne den: bildning, som tillhörde en agronom, om ock det vore nu med landtbruksskolorna, som fordom med de allmänna skolorna, att några barn fingo tillträde och undervisning på de öfriges bekostnad. Inspektorsskolor voro derföre nödvändiga och borde högre doteras. Talaren framdrog exemplet med Wärtemberg, der det-funnes så väl inspektorsskolor, som rättareskolor. Hr Björk: Man hade jemfört Tyskland med Sver-ge; denna jemförelse vore välganska hugnesam, men icke lämplig. Uti Tyskland voro skolorna inrättade: för bildande af landtbrukare; ej af rättare. Man anser derute; att de större egendomsegarne väl sjelfve kunna skaffa sig rättare; men skolorna äro till, för att bilda kemmansbrukare. Derföre äro de äfven af nytta, och förr än våra: egna instituter så organiseras, att de allmänt kunna kegagnas af all mänheten, uppfylla de icke sitt ändamål. Talaren ansåg att folkskolorna borde ställas i närmaste sammanhang med landibrukssko!orna, oci: att: realskolor borde inrättas, för att ställas i sammanhang med! landtbruksinstituten, till undervisnings erhållande i binäringar, hvilka äro serdeles nödvändiga i vårt land. Elt institut, som talaren. besökt i Tysklandå; har just med: anledning af dervarande folkskola varit betydligt besökt vintertiden; ehuru någon prektisk undervisning icke meddelades under sommaren. Kaptenen, friherre Raab, dam: Det torde vara kändt, att en landtbruksskola är inrättad på en mig tillhörig egendom i Calmar län. Likväl, och då denna skola inrättades uti November månad: sist. år, etter för blott .:delsår sedan, äger jag icke att för mitt yttrande uti saken åberora åcn: korta erfarenhet jag härpå samlat. Jag anser mig böra upptaga den ännu icke— så vidt jag förnummit — upptagna hufvudfråzan, den nemligen, om både tandtbruksinstituter ach s k. rättareskelor äro. behöfltige. Man har ansett bättre att, em icke tillräckliga medel för bBogge funnos, då blott använda de befintlige medlen på bögre undervisningsanstalter, der undervisning kunde meddelas åt mera bildade, hvilka sedan kunde uppfostra rättare och göra denna uppfostran till föremål för den enskilda spekulationen. Jag vill för närvarande icke ingå uti diskussion af denna fråga. Min afsigt bar blott varit att väcka dem Vidare har man tvekat, huruvida dessa lägre skolor borde kallas Fättare-skolor eller ej. För min del är jag alldeles emot en sådan benämning. Åtminstone vid skolan å min egendom finnes en bordson, hvilken ieke ämnar söka tjenst såsom rättare, utan genast uppträda såsom egen brukare; och jag tror verkligen det vore en vigtig sak om allmogens söner i allmänhet bereddes den uppfostran, hvilken vid dessa lägre instituter meddelas. Man har vidare satt ifråga, huruvida dessa skolor kunde bära sig. lemna vinst elter icke. Hvad der skola, som å min egendom befinnes, beträffar, tro jag den kan, såsom det heter, bära sig, oaktadt låga afgifter. Likväl är förhoppningen härom ringa, hvac första året beträffar, och jag tror man med mer: säkerhet skulle kunna påräkna dessa skolors finan ciella trygghet, om de hopslogos 2 och 2. Under visningen skulle ändock kunna besörjas med samm: flärarenersonal, som nu behöfves för en. Disponera des nu de lemnade anslagen på halfra antalet sko Ilor, så torde de blifva tillräckliga och lärlingarn måhända slippa betala. I förbigående vill jag hö nämna, att hälften af lärlingarne å skolan på mi legendom njuta kostnadsfri undervisning. De finna också, som yrkat, att lärlingarne, i stället att betal borde erhålla premium. För min deltror jag imed lertid det är vigtigt, att dessa undervisningsansta ter icke betraktas såsom vore de en väg att lemn det egentliga arbetet och höja sig öfver arbetarnt stånd och vilkor. Man har sagt, att det vore mindre lämpligt 3 elever antogos vid dessa lägre skolor. Jag får när na, att vid min landtbruksskola finnas 4 elever, 00 hyser i detta afseende den tanka, hvilken också. d: lats af hr direktör Hoffman, att närvaron af sådar elever är gagnelig, så snart de uti arbetet deltag i hvilket fall sådant för rättarelärlingarne utgör Ce vacker föresyn. Troligtvis skola också alltid elevt vilja begagna undervisningen vid rättareskolorne, länge ej här, såsom i Danmark, enskilde jordbri kare antaga clever. Jag anser sålunda dessa mil