Aftonbladet – 6 juli 1847, sida 2

och annan yngling har uppgjort ackord med personer, att de skulle betala för hans undervisning, mot afdrag å lönen för harts blifvande tjenst hös dem; men när han, efter utgången från skolan, skall tjena i 2 eller 3 år mot balf lön, blir han missnöjd och liat. Afven önska Småländningarne, aut de vid landtbruksskolorna verkade åkorbruksredskaperna måtte Isäljes till billigare pris, än nu är fallet. En rlog kostar it. ex. 27 rår, men kan, enligt tatarens tanka, . I göras för 42 rår. Hi ordföranden hemställde, om mötet ansåg öfverläggningen om Z:sta frågan slutad? Härpå svarades: Ja. Er ordföranden! erinrade vidare, att det enligt stadgarne tillkomme ledamöterne att bestämma svaret på frågan. Ordföranden trodde sig hafva funnit talarnes åsigter vara, att både landtbruksinstituter och rättareskolor vore behöfliga, att ökadt anslag för rättareskolorna vore nödigt, att lärokursen vid dem I borde utsträckas och afgiften derför nedsättaa, att lvid de lögre, så kallade rättareskolorna, prabtisk bildning borde meddelas, 2åväliredskapers begaanande som tillverkande, att inspektorselever böra bänvises till högre skolor, statsansiog utverkas till rätItareskolor i hvarje län, men att, om sådant icke Ykunde erhållas, de nu existerandes bör ökas. Deasutom hade, ångående detaljfrågor, flera åsigter yttlrats, som ordföranden icke ansåg behöfva i beslutet innefattas. )Er grefve Frölich ville, med anledning deraf, att lär Ordföranden nyttjat benämningen: högre oci lägre landthruksskolor, göra den framställning, att benämningen rättareskolor borde försvinna. Dem Hade vid förra riksdagen förmodligen tillkommit genom ett misstag. Dessa skolor vore icke inrättade för att skaffa herrar possessionater rättare, utan för att till hela landet sprida bildning i landtbruket. Hr Ordförar.den upplyste, att han hade nyttjat luttrycket: lägre eller så kallåde rättareskolor,. Han lansåg dem mera göra skäl för namnet: fördrängsskolor. , Hr frih. Raab. Man hade ifrågasatt en afgift för inträdet i dessa skolor; talaren önskade för sin gel att ingen betalning skull? ega rum. Br Ordföranden ansåg att frågan nu vore egentligen om att söka bereda större anslag åt de lägre läroanstalterna; att förklara, det de högre eller landtBruksinstituterna ansågosnödvändiga, hvarföre landtbruksmötet med intresse omfattade dessa. Likaså: ansåg ordföranden de lägre skolorna endast vara ämnade att inöfva eleverna uti Nandgreppen. Hi Ordförandens uppfattning godkändes. Dagens session var nu slutad, och man skred till val: af ordförander i sektionerna. TISDAGEN DEN SJETTE JULI. Sektionen för åkerbruket. Denna sektion hade sin första sammankomst i dag kk 8 Sedan sammankomsten blifvit öppnad af den i går utsedde ordföranden, hr: Baron Sprengtporten,. föredrogs den första frågan fondra afdelningen, eller: den 46:de af samtliga frågoraa, så lydande: Har trädans besåning med foderväxter till grönbergning visat sig skadlig för den påföljande höstsäden? Och i sådant fal, har ej vinsten ef dem: vunna foderskörden ersatt minskningen i den föl-jarde grödan ? Åtskilliga skriftliga anföranden voro inlemnade till svar, så väl på denna som på de flesta andra frågorna, af öfverstekammarjunkaren grefve von Salt za, hr lagmannen Röök, Kr direktören Svensson ocie len anonym författare fråm Westerås län. Innan dessa blefvo föredragna föreslog hr Hovirg, att som de kanske ganska vidiyftiga anförandena kunde komma att borttaga för mycken tid från den: Muntliga diskussionen, de-måvte läggas på hordet, så alt de ledamöter, som sådant önskade, ändå lkun-de få taga kännedom om dem. Efter något ordande i anledning af detta förslag, och sedan friherre von Kiemer upplyst, at mötels sekreterare genomgått de inlemnade skriftliga svaren och uti dem utmärkt de stöllen i hvilka förföltarne gått utom ämnet, beslöts, på erdförandens hemställan, att endast de af sckretereren gjorda excerpter ur svaren nu skulle uppläsas. Ffärpå uppläste sekreteraren grefve Vv. Salzas, direktören Sverssons ceh den anonyme insändarenssaföranden i förevarande fråga. Hr baron Raab meddelage muntligen sin erfarenhot i ämnet. Han hade besått trädesland: med foIderväxter, och, så snort såmingen af dessa försiggått, Tlåtit upplöja jorden samt derpå beså densamma med höstråg; han hade häraf erhållit goda skördar. (Detta jöfverensstämde med direktören Svenssons rön, hvaremoet grefve v. Saltza hade funnit sina skördar försvarade genom trädets besående med grönfoger). Hr Hoving ansåg det i allmänhet joke tjenligt att beså våra trädesfält med grönfoder; dertih saknar mean nog arbetsstyrka, och för öfrigt äro våra somrar för korta dertill. Skulle denna metod begagnas, så vore det också nödvändigt att foderskörden och: jordens beredning ginge så fort för sig, som herr Raab anmärkt. Hr korten Westfelt hade försökt att efter gödning I beså trädesfält med vicker och derefter med höstsäIdee, men deraf aldrig inbringat någon god skörd; i Idet stället hade det väl lyckats honom att efter , vicker så ärter och korn, och dermed hade han foxtfarit. Ansåg det således ieke löna sig att såråg der man förut haft vicker. He prosten Kellgren hade för omkring 42 år sedan gjort försök att beså trädan med vicker och lsedan så råg, hvilket lyckats fullkomligt; han hade således fortfarit dermed, och alltid under dessa år Ihaft goda skördar; ansåg detta förfaringssätt böra Silyekas öfver hela Norrland. Imedlertid borde der Istörsta försigtighet och skyndsamhet begagnas. Då man slagit vickern hemma på havs fält, hade man tipå en och samma dag upplöjt och nersladdadt jor1lden, att den icke fått upptorkas af solen. Uti Norrland ansågs redan ärtutsädet såsom en liten gödsling, tloch då hade talaren tyckt, att äfven vicker kunde tiså anses, hvarföre han gjort försök dermed, hvilka -lalltid lyckats. -I Hr Rundbdbeck. Enligt den erfarenhet jag under .-J43 år somlat, har jag funnit, att de här yttrade åsigst lterna endast då ega sanning när fråga är om jord elsom är lätt att sköta. Består fältet åter af styf lera, i Iså blir skörden dålig, hvilket måhända härrör deraf -latt man vid gödningen nödgas arbeta jorden för tialdigt och för strängt. å-) Herr Kellgren: Uti min församling består all iljåker al stark lerjord. Ärter och vieker växa der 0j väl, äfven råg. Jag har alltid gödslat före vickern s,loch funnit fördel dervid; rågskiftet har då blifvit, ör I vackrare än om fältet, lemnats ogödslat. ot) Friherre Raab. Jag vill ej yttra mig, hvad vickern beträffar, och hvilken visserligen kan begagnas, ra lehuru sådant torde böra ske med måtta. Jag ber telderomot att få fästa uppmärksamheten på en annan, a,laf mig med fördel begagnad, foderväxt, som jag i la många år odlat, nemligen hvitklöfver. Detta är en i-lypperlig växt att använda före hvete, Som derefter 1ger särdeles god skörd. Trädet har vid sådane tilla sg RS 0 se ANLAT TR tR HNdA Till ÅT