Aftonbladet – 3 juli 1847, sida 2

att tro en sådan småsak äga något inflytande hos grefven . .. Dessutom. .. ville han ju blott ha hämd-...hämd.. Sysselsatt med dessa planer, lät han sina tankar irra längre och längre bort, ända till hämdens yttersta mål. Snart ledsnar grefven vid henne, munilade han. Adelheim gör, minsann, korta omständigheter med qvinnor..-. det måtte väl jag veta... och si då kommer min tur... Jag är gammal...det är sant... men hon är då också öfvergifven, förtviflad, demoraliserad . .. hvad parti skall hon taga? ... Då...då först är jag hämnad på hennes mor ... på hennes man. Och tänk, ... han funderade några ögonblick, --. tänk, om jag kunde narra henne att gå falsk ed .! -s Jag skall meta ... jag skall meta... få se, om jag inte får henne på kroken! Han öppnade dörren och ropade: pPelle l Ja, herr kamrer, svarades utanföre. Sätt för kappsläden och kör fram i rappetib TJUGUÅTTONDE KAPITLET. Då Albertina fick underrättelsen om de stränga påståenden, kronans åklagare gjort emot hennes man, gladde hon sig, i sitt för öfrigt djupa bekymmer, vid den tanken, att han så lyckligt undkommit. Försänkt i djupt eftersinnaände goj, nedslagen af bedrötvelse, märkte hon ej, alt kamrer Berg smugit sig in i rum met; han.stod, Jå hon af en händelse slog upp ögonen midt framför henne. Vid hans åsyn spratt hon till och brast i bitter gråt. Men en könsla af harm öfver, ast den man, som hopa nesa och blygd öfver hennes hv3, så fräckt vågade trots hennes anblick, återgaf henna snart mod och besinning. Berg närmade si nu till Albertina, med samma lis mande åtbörder. som han nalkades kommersrådet Asplunt sl då han underrättade honom om mamsell Johanna Beremar