Aftonbladet – 3 juli 1847, sida 2

folk, kan icke göra det, utan att samhället sjelf får framgå att utbilda sina former till samma rena frihet, hvarom skalden sjunger; eljest komma menniskornas tillstånd, på ena sidan, och poesien, som vill lefva ibland dem, på den andra, att inbördes stå som en bitter ironi på hvarann; de blifva tillsammans två lögner, i stället för en sanning, och ingendera7kan hålla sig uppe. Fosoristernas inkonseqvens bestod: deruti, alt de nekade statens utveckling poli-tiskt till samma frihet, som de dock, åtminstone från början, velat göra gällandei poesien; de blefvo absolutister och ultras; öch deras poetiska nyans, romantiken, fick derigenom ett vanrykte om sig, att vara en sångarskola för vidskepelsens och autokratiens räkning, så mycket mera, som fosforisterna sjelfva icke ville uppfatta det romantiska annorlunda än i medeltidens anda och kostym, försvarande icke blott den tidens dygder, utan äfven flera af dess stora lyten och fel, endast derföre att de tillhörde en tid, som de antogo för poetisk i ett öch allt. Så måste både de och deras poesi: slutligen fallan. Och efter allt detta yttrar sig br ÅA. likväl, i biografien öfver Elgström, med orda!ag, hvilkamåste förefalla läseren, som om hr A. trodde på sin fosforisms återuppståndelse i Sverige. Eiler hvad menar han, då han säger: det har: ånyo bekräftat sig, att det Sanna och Sköna, om än sent, likväl ofelbart återtager sina eviga rättigheter,? — Utan tvifvel hafva det sanna och skönav återtagit -sina rättigheter, och de göra det, såsom vi hoppas, här i landet mer och mer; men att fosforisterne återtagit: några rättigheter, eller nånsin komma att göra det, betviflas. Ganska betecknande omtalar hr A. på ett ställe (sid. 347) den schism, som höll på att uppstå mellan Elgström och de öfriga fosforisterna, till följd af tvenne politiska -brochyrer: Hvad rätt har ett folk att. döma sin regent?, och Om ett stort, ett patriotiskt tänkesätt, hvilka Elgström skrifvit och utgitvit, och deruti han uttalat sig till. en liberal politiks fördel. Af dessa från Elgströms rika och varma själ utkastade gnistor kan mön slu:a till den riktning han förmodligen kommit att taga, om han !ortfarit att lefva längre. Hvad skulle hr A. då bafva sagt om honom? Månne Elgströne också då, om han slutligen 2flidit före hr Å., af denne förtjenat en vacker nekrolog? Skulle han icke blifvit behandlad, på samma sätt some Geijer nu? Eller om, till följe a! någon besynnerlighet, hr A. förlåtit den ena hvad han ej mäktat ursäkta hos den andra, nemligen kärleken till politisk sanning; hvad hade då detta utgjort annat än ett nytt prof på br A;s brist på förnuitiga motiver för sina omdömen, så fort han yttrar sig i samhällsfrågor, tiil följe hvaraf han icke ser de dagsklaraste konseqvenser hos den ena skribenten, lika väl som hos den andre?