Aftonbladet – 3 juli 1847, sida 2

DAGLIGT ALLEHANDAS ANTIKRITIK RÖRANDE H:r THALBERG. 2? Säkert har en hvar, som varseblifvit hutfvden Thalbergska förtjusningsfebern grasserat i Allehandaspalterna, med oss undrat öfver det lårga uteblifvandet af den vid dylika tillfällen vanliga filippikan till oss. Vi hafva nemligenomsider kommit att betrakta dessa påhelsninsar såsom en oundgänglig appendix till Alleh:s musikaliska paroxysmer och sakna dem när de uteblifva, ty Man venner sig til slig en gammel Knarr,. Og savner dens Spektakel naar den tier, såsom Aladdin säger om gamla Morgianas spinnrock. Omsider bar dock det knarrande bjulöt kommit i gång och sistl. måndag exponerades den färdiga produkten till alimänt beskådande. På sednare tider ha vistundom underlåtit att vederlägga dessa epistlar, emedan deras författare sjelfva benöget dragit försorg derom; men ifrågavarande skrift innehåller utjåtelser, så smickrande för vår ringa förmåga, att vi ej kunna motstå frestelsen att söka gifva dem en större offentlighet. Våra musikaliskt-kritiska meriter äro visserligen ringa, hvarföre förf. också endast i förbigående vidrör dem; men desto awmplare loford få vi emottaga för våra insigter i matema(ik, aritmetik och algebra. Väl minnas vi från vår ungdomstid, att våra lärare misströstade om att bibringa oss någon synnerlig virtuositet i dessa vetenskaper, helst den sistnämnda; men desto stoltare gör oss nu ett sådant videtur, i synnerhet då det uttalas af en så kompetent myndighet som konstdomarne i Dagligt Allehanda. Tillika heter det; att vi röja et öga och ett öra (så väl i kompositioner som reproduktioner) för upptäckten. af de finaste uträkningar och beräkningar, samt derjemte framstå med öga och öra för konststyckets utanverk, både i produktion och reproduktionn. Här få vi erkänna alt vår algebra lemnar 0ss i sticket. Förf:s genialiska fantasi öfver orden komposition, produktion och reproduktion tar en alltför bög flygt, för att af oss kunna följas. Men omsider kommer han äfven till våra fel, och då känner han ingen misskund. Sålunda finner han i våra uppsatser fantasibilder, som visserligen äro granna, men också ,kallar, ja till och med kyliga, som föremålen under en solbeglänst vinterdag,. Derjemte anmärker han hos våra artiklar, att de icke asspritta af någon inre värmanp; och aldravärst är att vår förtjusning sitter mera i bufvudet än på annat ställe, hvilket dock ej är underligt, då den är både matemaätisk och musikalisk,. Allt detta kan möjligen hafva sin riktighet, och mycket grämer det oss, att våra artiklar ej vilja spritta; men att förmå dem dertill lärer väl bli lika svårt, som att transporlera vår förtjusning från hufvudet till något xannat ställe,