Aftonbladet – 30 juni 1847, sida 3

Hör, Pelle,, sade hen, jag vill ge dig två kannor bränvin ... Jag vet, du är en riktig ... du mins, huru Wäsströms gjorde narr af oss midt opp i synen ... vi ska ge honom så godt igen. Kom hit, skall du få höra! Han gick längst bort i en vrå och snkte rösten till hviskning. Det gifves menniskor, som göra det onda, blott för det ondas skull, utan att af någon särskild anledning drifvas dertill, eburu de lyckligtvis äro sällsynta. Pelle var en af dem. Skall ske! blef svaret på kamrerns hviskning. Bergen gick åter in. På hans panna, på dragningen af hans mun, skulle man kunnat sluta till, att den underrättelse, han derute erhbållit, förorsakade honom bekymmer; men ur hans ögon strålade en hemlig glädje. Kära bror Blomberg, jag måste begära ditt och länsmans biträde i morgon bittida. Hvartill då? Jo, en torpare under Nontuna gård skall i natt sätta på och klara...har således allt i ordning ... jag misstänker, att han bränner åt Wäsström. Han, bans folk, och ändtligen hela byn bestå af ursinniga menniskor; hvem vet, hvad som kan hända? Af den darrande tonen i kamrerns röst och af hans ila dolda glädje insåg Blomberg, att härunder lig något mera; det ville han gefna hafva reda på, och började fråga sig före. pKära bror, det är som jag sagt, svarade slutligen kamrern; det är oregerligt folk ... och om man nu kunde få dem att förgå sig litet mer än vanligt, så hade vi dem i klämman., Aha! Nu förstår jag! utbrast Blomberg, som illa halt, stödd på sin käpp, började skumpa omkring i rummet, nu förstår jag, och skall gerna vära till tjenst. Det är alltid bra, ser du, bror, att ha en vän i helvetet ...-jag räknar på, att brör, om jag kommer att behöfva de, ger mig ett handtag . Det kan bror lita på. . Hvarför vill inte bror fara i natt? Vi komme då öfver dem som ulfvar.n I Bergen sade sina skäl, dem Blomberg fullkomligt gillade