Aftonbladet – 30 juni 1847, sida 2

liga nöje, han erfor vid, att betjenas af så älskade händer, mekaniskt lät afoch påkläda sig, vet du; Albertina, andra beprisa våren, men för ombyte ...) Vänta, min lilla Gustaf, tilldess jag fått sätta fram lite afionvard åt dig..., och hon sprang ut. Lilla Albert började bli orolig. Tyst, min lilla engell sade Gustaf smekande. Mammav ... detta ord hade helt nyligen kommit i bruk; förut hette det: söta mor ... Mamma kommer strax! Och hon kom just nu; under det bon sysslade med aftonvarden, återtog Gustaf: Vet du, min lilla gumma, andra må beprisa våren, men ... Vänta, min gubbe lilla, jag skall springa efter en skål nysilad mjölk ... du dricker den så gernaln Hon gick och återkom genast. Nu, min Gustaf, är jag helt och hållet öra... hvad vill du säga?p Jo, jag ville säga: andra må beprisa...n I detta ögonblick upphäfde den lilla engeln sin röst. Maja sökte tysta honom, men han tilltog i yttrandet af sitt misshag. oo Du bär dig litet tafatt åt, min kära Maja, utbrast Albertina, som nu sjelf tog gossen. . Hennes man gick efter med smörgåsen i hand; men det drog ändå om en liten stund, innan den lille skrikhalsen ville låta sin far komma till tals. Denna gång varierade också Gustaf sin början. Jag måtte visst ha orätt, efter jag ej varit i stånd att få tala; men lika godt, jag vill ändå säga, hvad som fallit mig in, nemligen att, då andra beprisa våren, vill jag hålla ett litet loftal öfver hösten, Det är en hymn, redan ett år gammal. : : Helig är höstens frid, som grafvens. Stormarne ryta; Men de hinna ej dit, der den salige slumraren hvilar. Fröet, åt jorden förtrodt, nu drömmer :om blomningens dagar, Moderligt gungar nu vid sitt sköte jorden en framtid. Se, hur herrligt slår hön ej ut sin bländande mantel, Med diamanter prydd! de bestå i tårar af glädje. Heliga höst! Dig prisar min sång, dig älskar mitt bjerta, I Skapelsens sabbatsqväll, söm bådar uppståndelsens morgon! I