Aftonbladet – 28 juni 1847, sida 3

gon laglig makt att förtrycka det mindre. I frågar om frihet i stadsmannanäring yttras mycken farhåga, att den stora kapitalisten, som rörer sig fabriksmessigt, skall förtrycka den mindre näringsidkaren som lefver af handtverk. I frågan om jordstyckning åter, drifves uppenbart en annan lära, den nemligen att den stora kapitalisten både bör och skall helt och hållet undertrycka, från all medtäflan utesluta den mindre. Detta är en märkvärdig motsägelse, hvartill jag ej söker utleta grunden. Eller skulle det i sjelfva verket vara farligare, att en fattig man på landet köper ett jordssycke, bygger sig hus, gifter sig och i odlingsarbete söker bergning för hustru oeh barn, än att en fattig skräddare eller skomakare i stad, ägande sitt förlag, den förre i nål och pressjern och den sednare i syl och läst. hyrer sig ett rum, blir borgare, gifter sig och söker föda hustru och barn med sina händers verk? År det blott den sednare, som skall äga full frihe att handla efter som han finner för sig gagneligast. eller skall icke denna frihet med lika rätt tillhöra äfven den förre? Man stöter således åter på den stora frågan. Den heter här: skall den fattige, äfven på landet, vara fri att sjelf råda och styra för sig och de sina? eller skall den rike i evighet vara hans förmyndare? Fri är den fattige redan. Christendomen har gjort honom fri. Hvad som i denna del en gång är gjordt, kan af mensklig makt ej göras ogjordt. Inga tvångsband, inga lagar kunna nu mera beröfva den fattige friheten att vara man för sig. Det är endast förnuftet, som skall lära honom att tygla och vårda en sådan frihet. Skänk honom då denna tygel, denna vårdare: odla hans förnuft: erkänn hans menniskovärde, hans fria personlighet, och lär honom att sjelf känna den stora och sanna betydelsen deraf. Man skall sedan ej beRöfva frukta, det rättigheten att förvärfva jord, att bo i eget hem, att äga hustru och barn, skall verka menligt på hans sedliga eller ekonomiska tillstånd. J444. (Slutet följer.)