icke kan martalsskrifva honom på en så Iten jordlapp med mindre än att dertill först erhållits landshöfdingeembetetstillåtelse, Den sökande svsrar då: om jag icke får skrifvas för en jord, som iörligen är förvärfd, så kan väl ingen neka mig att med min bustru blifva skrifven såsom beckstugusittaren. Detta kan icke heller nekas honom. Så illuderas författningen, och så ökas alltjemt de fattigas antal. Öitver-post-direktören, baron Hugo Hamilton: Då jag hört en värd talare, med stöd af sin erfarenhet, yttra att det vore hög tid att lagstiftningen inskränkte rättigheten till styckning af jord, så kan jag icke underlåta att äfven yitra mig i denna fråga, zlldenstund jag öfver densamma hyser en motsatt, äfvenledes på erfarenheten grundad, öfvertygelse. I Nerike, der jag bor, finnes ett ställe, som utgör det mest talande bevis derpå, att styckning af jord kan förenas med innehafvarnes välmåga. Detta ställe är Åkerbybacke, en ganska oländig utmark, hörande till Åkerby by söder om Örebro. För 453 år sedan nedsatte sig här en mängd lösdrifvare, och öfver denna koloni, som årligen tillväxte, klagades i orten icke blott öfver tiggeri, utan äfven öfver stöld. Kolonien var ett plågoris för orten, och mången yrkade att dess bebyggare skulle från platsen bortjagas. Den första generationen efterföljdes imedlertid af en annan, som efter hand förvärfvat sig en oberoende ställning, och nu är förhållandet det, att på denna jordrymd, som har ungefär 3:delar af en fjerdingsväg i längd och är på sin höjd 400 famnar bred, föda sig omkring 350 hushåll. Det är få af dem, som hafva ett helt tunnland; ganska många äga! blott !,. Men husen äro väl underhållna och inga tiggare komma numera från den orten. De som icke äro jordbrukare hafva andra binäringar, och de fleste äro handtverkare. De odla sin jord i den största cirkulation i Sverige, ty den lägges aldrig uti träde. — Det har här blifvit antydt, att i en fattig ort, med ett svårt och hårdt klimat, har af jordstyckning fattigdom uppstått hos den mindre jordägaren. Detta är visserligen sannt, men vi hafva lyckligtvis andra jordmåner och lyckligare förhållanden äfven i Sverige; och jag skulle anse det vara högst beklagligt, och just med afseende på den tillväXande befolkningen farligt, att, då de kunna sjelfva försörja sig, så binda händerna på dem som lagstiftningen i Sverige gjort. Hr A. Le Björk: På befolkningens sedliga och ekonomiska tillstånd inverka så många omständigheter och dessa omständigheter sammanhänga till den grad med hvarandra, att inflytandet af en enda icke får bedömas isoleradt. Att hemmansklyfningen kan vara skadlig der folket är okunnigt och rått, utan all industri eller i händerna på några stora fabriksägare, obekant med de förnämsta fabriksväxters odling samt genom näringslagstiftningen hindradt att föda sig på för öfrigt tillbörliga sätt, kan visserligen medgifvas. Under motsatta förhållanden torde hemmansklyfningen verka högst välgörande. Ett exempel på det sistnämnda erbjuder jemförelsen mellan Rhenbayern och de öfriga provinserna i konungariket Bayern. På förra stället är i följd af Franska revolutionen landtbruket befriadt från de hinder och bördor, hvilka voro ett arf från förra århundraden, äfvensom näringsfriheten införd och jordens obegränsade styckning tillåten; hvaremot uti de sednare dessa servituter ännu finnas och jordens styckning redan af denna grund är förhindrad såsom stridande mot de stora godsägarnes intressen. Enligt officiella uppgifter produceras nu i hela konungariket 10,278,868 Scheffel säd och deribland 4,315,635 Scheffel eller nära !V; i Pfalz, som endast utgör !V,, af arealen. På hvarje qvadratmil produceras i hela landet 6,844 Scheffel, men i Pfalz 12,320 Scheffel, och på hvarje qvadratmil, som uteslutande användes till sädesproduktion, i hela landet 47,700 Scheffel; i Pfalz 49,600. Af Potatis frambringar Pfalz V, af hela landets produktion; af vin 3, , af tobak hälften. Interessantare är jemförelsen mellan produktionen och konsumtionen, ty oaktadt motståndarne till hemmansklyfningen medgifva att den har till följd en större produktion, påstå de att befolkningen tilltar i ännu större proportion än lifsmedlen. Men äfven detta strider mot erfarenheten här, ty oaktadt befolkningen i Pfalz vida öfverstiger den i de öfriga provinserna, frambringar likväl denna del af landet vida mer af alla sädesslag utan undantag än den konsumerar, så att öfverskottet hvarje år i medeltal utgör 203,700 Scheffel. I de öfriga provinserna, med undantag af nedra Bayern och öfra Mainkretspn, konsumerasaf det ena eller andra sädesslaget mer än produktionen utgör, och på det hela taget öfverstiger här produktionen konsumtionen. — Man har vidare påstått, att genom obegränsad näringsfrihet och ovilkorlig rätt att stycka jorden folkets välmåga skulle förringas och såsom, följd deraf brott och immoralitet taga öfverhand. Äfven detta påstående jäfvas af erfarenheten i Pfalz och i konungarikets öfriga provinser. Af brottmålstabellerna, synnerligast öfver förbrytelserna mot eganderätter, kan bästa ledningen hemtas att bedöma sedliga och ekonomiska tillståndet hos ett folk. Jemför man nu Pfalz med nedra Bayern, hvilken provins är den relatift minst befolkade och som dessutom har 57,000 färre innevånare, så finnes, att stöldernas och snat.eriernas antal utgjorde 1835-36, 1836-37, 1837-38, 1838-39 Pfalz . . . . 523 286 366 3558 i nedra Bayern — 575 601 645 8831 i hela konungariket . .... 4630 47292 5201 5432 således i Pfalz endast hälften mot i nedra Bayern. Ett annat bevis på det sedliga och ekonomiska tillståndet är förhållandet mellan de äkta och oäkta barnens antal. Nu visar erfarenheten efter 44 års medium eller från 1824—2935 till 1834—33, att detta förhållande var i Pfalz som 940 : 4. och i hela VS AM mm mr SR VA — mm — nn —-— -—UA jen -— -— UN CR jr — MV 0 Å rr D AD