Aftonbladet – 23 juni 1847, sida 2

amt riddare af en Wärtembergisk erden, som förnodligen aldrig existerat. Denne inbiliade sig nu rara med brodren upphöjd till friberrevärdighet, och blef derföre alldeles utom sig, då, efter fålkmarskalkens död den 47 December 1763, vapnet vid begrafningen skulle sönderslås; så att enkefrun, till ate kona hans svaghet, lät underlåta denna akt, fastärr let dervid öfliga talet hölls af mejor von Böhnen, kommendant i Wismar. Nämnde tal finnes af trycset utgifvet, tillika med likpredikan. Härvid får jag inmärka, att den af Sliernman (Höfd.-Minne, sid. 516: Matr. I, 486) utsatta födelsetiden är oriktig, medan jag af personaliernas verba formalia minnes, att Sacl afted på sin 80:de födelsedag. Till prof på baron Amtmans snillegåfvor kan anföras, att han, få dagar efter sin broders död, hvars nela garderob hade tillfallit honom, stofferade ut sig med dennes svarta sammetsklädning och stora alonge-peruk, och inträdde i denna dekoration till sin tröstösa svägerska, som vid åsynen af sin herres kläder af till ett jemmerskri, då han anförde det kraftiga rösteskätlet, att hon ej vore så licande som han; emedan hon, 67 år gammal, alltid kunde få en man igen; men han kunde aldrig återfå en bror. — Enligt testamentet hade han sedermera 1660, plåtar irligen af Wapnö; men vistades merendels på Arasöf, hvarest han äfven afled år 4770. — Utecm denne hade fältmarskalken två andra bröder, af hvilka den mgres son för närvarande är svensk ambassadör vid: ranska hofvet. Den äldre broderns son, Gcrorg Gutif Staöl von Holst. in, major och riddare, tillrädde fideikommisset; men afled i Februari 4773, fterlemnandes med sin grefvinna, Uirika tperling, n liten son, Carl Sperling Etaöi von EBolstcin, född 773, som för närvarande är godsets innehafvare: astän enke-fältmarskalkinnan ända tillsin död deraf uppbar 2000 plåtar årligen. I anledning af den ofvannämnde Danckwardt, om gaf upp Marstrand, minnes jag en berättelse af n prest derifrån, som hört gammalt folk på stället äga, att han, vid aftågandet från fästningen, bevarat de i staden honom gjorda förebräe!serna med le orden, att han hade i fickan det, som skulle örsvara honom. Månne icke sådant utmärker nåon hemlig befallning, som man sedan ej funnit sOdt att vidkännas, och således ansetv rådligt ats vorttaga, till all förargelses undvikande; fastän Hanckvardt likväl sjelf blef ett offer för sin enfaldighet Her feghet. Vi slu!a våra utdrag, med hvilka vi dock woppas att ej hafva tröttat l:sarens tålamod, ned det bref, i hvilket hr Barfod tecknar em vå sin tid mycket bekant rik godsägare , Skåne ut Trolle-ötten, kammarherren Arvid Ts olle. Han ur känd för mycken heder och röttskaffenhet, ;gen-kaper, som: länge utmärkt och ännui våra lagar utmärka denna slägt, men derjemte för ina manga besynnerligheter. Herr Barfod har öljände att om honom förmäla: ,Kammarherren srvid Trolle är ovedersägligen: en sitt slag märkvärdig person, samt värd ett rune land de anteckningar, hvilka förvara minnet af det om tilldragit sig i Skåne så väl under förra som ednare tider. Han ärson af öfverstelöjtnanten Frelrik Trole och fru Brita Ramn el. — Hans herr fater var ifrån första åren sorgfällig, att, medelst en ans stånd och vilkor värdig uppfostran, sätta denne: in ende son i tillfälle att med heder fortsätta sinut, bvaraf han i Sverige var den ende. De skickigaste lärare blefvo således anskaffade för hans uniervisning, och han gjorde ä:ven temliga framsteg ti språken och historien. Men under allt detta närktes någon oredighet i hans tankekraft och nåom besynnerlighet i hans lefnadssätt, hvaraf väck-es farhäga för hans tillkommande sinnesförfattning, vilken i sednare tider ock blifvit alldeles besannad. adren sökte förekomma denna olägenhet, medelst n resa till utrikes orter, som hän lät sonen, efter ina i Lund aflagda studier företaga, beledsagad af et bekanta hofrådet Arche,holtz, såsom guvernör, amt en magister Klintberg, såsom informator för enna redan fullväxta herre. De länder, som besökes, voro isynnerhet Frankrike och England, fastän Ireherholtz ej kunde vara honom följaktig till förstämnda rike, i anseende till sin hos dess premierninister, kerdinalen Fleury, iråkade onåd, hvars öljder sträckt sig ända till svenska kansliet, hvarest Ircher ho tz, som bekant är, af sådant skäl blifvit in syssla förlustig. Han måste derföre afbida sin nga herres återkomst till Brässel; festän herr Trolle jelf haft föga nöje af sitt vistande i Paris, hvarest Illa theatrar voro tillslutna, i anledning af den unge: Jauphins dödsfall. Deremot hade han mera tilledsstältelse af sin resa till London, hvarest han fick den blodiga exekutionen på hufvudmännen för de pproriska Skottarne, hvilka biträdt vid den unge retendentens sista försök att återvinna Stuartska usets krona. Herr Trolle med sitt sällskap var åsyna ittne till alla i anledning af detta oväsende uti ondon förefallande händelser. Till upplysning af hvad ofvanföre blifvit anfördt, ir jag nämna, att skådespel och halshuggningar tid varit det som herr Tro.le med häftighet åstunat att åse. De förstnämnda isynnerhet gjorde på onom ett sådant intryck, att han ofta knotade öfer sin börd, som förmente honom att blirva aktör, ch öfver sin far, som förbjöd hans kärlek till en ktris i Paris, hvilken han ännu ej hunnit förglömha. — Han återvände slutligen till Sverige, utan nnan frukt af sin utländska resa, än att hafva lärt tt temligen spela ur fickan, samt alldeles intet förndrad till sin sinnesförfattning. Detta visade sig edan vid hans första ankomst till fädernegården, läs, då fadren tog emot honom vid vagnen, och ans första göromål var, att med dragen värja förölja de på gården gående svinen, till hvilket slägte an alltid varit en afsvuren fiende. Kort derefter skulle fadren till honom afträda hans nödernearf, Klågerups gård och gods; men uppföre, vid redogörelsen för godsets förvaltning, nogrannt alla de kostnader som blifvit gjorda på soens uppfostran och resor, hvilket väckte vederböandes stora missnöje. Unge herren, som imedlertid ått titel af kongl. kammarherre, etablerade sig nu ör allvar uti Lund, hvarest han med sådan drift ade sig på studier, att han blef histor. adjunkt, amt äfven presiderade för tvenne akademiska afvandlingar: om DProttning Elisabeth af England Ah am dan Arlaancka EFlickann Han cöälta dar.