Aftonbladet – 21 juni 1847, sida 2

personligen, och öfver hvilka jag blott har att redovisa inför behörig auktoritet samt allmänna tänkesättet i Schweiz. Den vidrör tillika förutsättningar, öfver hvilka jag hvarken ser mig 1 tillfälle att personligen förklara mig, då jag icke delar er åsigt öfver deras följder, ej helter på Förortens eller edsförbundets vägnar, då mitt utlåtande deröfver, utan törutgånget bemyndigande, icke påkallas. Imedlertid anser jag mig förpligtad till den försäkran, att edsförbundets gemensamma myndigheter icke skola på något vis förnärma gällande fördrag och att de i alla bändelser skola ådagsalögga sin fasta föresats att upprätthålla så väl sin makt, som allmänna lugnet; men att de äfven, med icke mindre kralt, ärna sätta sig emot hvarje utländskt försök till mellankomst i deras inre angelägenheter, och att de hvarken ärna tillerkänna någon främmande makt eller någon minorilet af enskilda kantoner rättigheten att tolka edsförbundets grundlag, hvilken tolkningsrätt ensamt och uteslutande tillkommer edsförbundet sjelf. Den 7 Juni hade äfven engelska sändebudet haft audiens hos edsförbundspresidenten, och det påstås att hans yttranden skola hafva inneburit samma mening som franska sändebudets. Interventionsprincipen skulle således hafva kommit i gång nu mera, så väl mot Schwei:z, som förut emot Grekland och Portugal. ITALIEN. D.n 31 Maj återkom piåfven till Rom från Subiaco; hela vägen mellan stadsporten i Tivoli och qvirinalpalatset i Rom var fylld med lefveoch välkomstropande menniskor, cech kanonskott jemte klockringning förkunnade på hela färden hans annalkande. Vid Ponte Mammola hade man särskildt uppsalt tre störa kyrkoklockor, som blifvit hemtade från Rom, för att äfven på vägen underhålla blandningen af bloekringring och kar ondunder. I Rom så väl som i Fiorens hafva från flera håll ansökningar med talrika underskrifter blifvit ingifna om jesuiternas endtledigande från tärarebefattningen vid gymnasierna. I Rom hade jesuit-rna nyligen blifvit anb fallda att utrymma Borromeiska palatset och flytta sin dervarande undervisningsanstalt till det dem tillhöriga Coliegio Romano, derföre att påfven ärnade anslå det förstnämnda palatset till andra ändamål. I Toscara sades stora vigtiga förändringar föres:å. Atslulliga bland de nuvarande ministrarne skulle etterträdas af andra, hvilka voro kända såsom uppriktigt tillgifna framskridandet. Mycken verksamhet rådde i den högre förvaitningen, der man var sysselsatt med diskussioner öfver nya förordningar angående kommunalinrättvingen, allmänna undervisningen och flera bland landets materiel!a sngelägenheter, hy aribland förslaget till en italiensk tullförening D:n väg, som Pius IX beträdt med så mycken framgång, har föranledt nytt lif inom Italien, så att äfven andra styrelser nödgas lemna de gamla hjuispåren och bringa sin bana i bättre öfverensstömmelse med tidens anvisningar. De mera omtärksamma skynda sig dermed , och skörda åtminstone tacksamhet derför; de öfriga synas slutligen nödgas följa med, äfven sedan ingen tacksamhet återstår alt vinna. Enligt påfvens exempel, har storhertigen af Toscana kallat ett slags notabelförsamling til Fiorens i nästa Augusti, med uttryckligt ändamål att rådslå om förbättringar i allmänna angelägenheter. Ledamöterna at denna församling äro af storhertigen utsedda bland sådana personer, som förut beklädt vigtiga kommunalbefattningar. Piemontesiska statstidningen innehåller nu traktsten cmellan Sardinien, samt schweizerkantonerna S:t Gallen, Graubändten och Tessin, om snläggning af en jernväg från Genua till Konstantz. OConzrells son, Daniel, hade i sällskap med OConnrelis huskaplan Dr Miley anländt till Rom den 27 Maj, medförande OConnells hjerta i en silfverurna2, scm högtidligt nedsattes i den gamla kyrkan S:ta Agatha. Romarne hade förb redt den aflidne ett högtidligt intåg, i fall han kommit lefvande till Rom: en äreport var redan uppförd, och man skulle snarare hafva mottagit henom som en triumfator än som en pilgrim. Dessa anstalter blefvo nu utbytta mot det stera Requiem, som skuile hållas öfver honom i en bland Roms största kyrkor, den 435 Juni, hvarvid pater Ventura, Roms förste predikant, skulle bålla likpredikan.