Aftonbladet – 21 juni 1847, sida 2

(invändningar; men då Amalia hotade att i vidrigt fall gå henne förutan, gaf hon ändtligen med sig. I Amalias afsigt var nemligen, att så fort som möjligt hinna till Jeans boning, på det att de ej måtte gå vilse om hvarandra. Inom få ögonblick voro Amalia och Brita utstyrda till promenaden. Det är så kallt,, sade Amalia. Vi dricka ett glas punsch, innan vi gå.n Skall man våga på det?..., sade Brita och tömde dricksglaset i ett andedrag... Kors hvad den punschen smakte bra!... Tror du, att jag kan töras på ett glas till? Han var så söt så ... Det tror jag visst, så mycke mer, som vi nu ämne oss ut. Brita tömde ett dricksglas till. På hennes gnistrande ögon cch blossande snsigte såg Amalia, att redan gjort god verkan. Tag nu buteljen och göm den der ute för din räkning, du, Brital Men Brita tycktes ej angelägen derom; hon satte den ifrån sig i soffan. Gud vet... jag tycker... jag är så underlig i hufvudet ... stammade hon. : Ah lappri, det går nog öfver om du tar dig en liten sup på, som du brukar; punschen är sötsliskig. i Brita emottog den, och inom få minuter låg hon sanslös på golfvet. Nu fick Amalia brådtom att packa in sina saker, jemte en rätt försvarlig matsäck, och hade knappt slutat dermed, då hon hörde ett åkdon stadna utanför porten. i Hon uppgaf ett gläsjerop, sprang att öppna dörren och kastade sig i sin älskares armar. i Ar du färdig, min Amalia? i Ja, men jag har ej kunnat skaffa mig en kappsäck, utan har mina kläder i en säck. . Godt! Låt Brita bjelpa mig ut med den.x j Det skall jag göra. Hon ligger... se här... H Jean runkade på hufvudet; men här var ej tid till vidare förklaringar, ögonblicken voro dyrbara: I dörren emottog skjutsbonden säcken med Amnwlias packning; hon sjelf påpelsades, ljuset släcktes, dörren slogs i lås, och vid