Aftonbladet – 19 juni 1847, sida 3

Ja, ser du nu, utbrast hon emot Jean, alt sjelfva dir svåger, som annars allid stått på din sida, icke kan un: derlåta att visa sitt missnöje! Grefven, som ville utplåna intrycket häraf hos Jean tog hastigt till orda: Jag besvär min svärmor, att ej jugera sin son för hårdt Jag känner min Charlottes bror, och är parfsitement per suad, att han intet ögonblick misskänner sin mors god vilja... men det förekommer hans ädla sinne rebutant, at silva sin hand utan sitt bjerta. Lemna honom tid att lär känna den make, ni åt honom valt, och jag kan svara e för, att han skall lyda. Kommerserådinnan utbrast i en ström af loford öfve sin ädelsinnade måg, bad honom läsa lagen för hennes son och slutade med befallning till denne att genast följa gref ven åt. Jean tvekade ett ögonblick. Han ämnade förebiära sir vundgängliga närvaro vid fabriken; men han besinnade sig Han önskade att, innan han åtminstone för längre tid lem nade fäderneslandet, fullkomligt lära känna sin svåger. Grefve Adelheims afsigt att i grund förderfva Jean, lik: väl så, att denne aldrig med en halfdragen anda skull unna påbörda honom sin olycka, har visserligen icke kun nat undgå någon af våra läsare. På samma tid således, som ban omringade honom mec snaror ifrån alla håll, höll han för honom föreläsningar värdiga en professor i ethiken. Planen kantrade mot der så kallade Amalias lika starka, som oföru:sedda kärlek til len, hon endast var ämnad att förföra. Öppet vågade hon naturligtvis icke varna Jean för han ;vågers bedrägeri; men genom omvägar hade hon ofta gjor iet, cch ynglingens misstro, en gång väckt, var ej lätt at ölfva. Så snart de inkommo i grefvens kabinett, bad han Jar toppa sig en pipa cch sitta ned i soffan. Men hör du nuyp fortfor han, hvarföre, mon eher ami ill du inte lyda dina förä!drar ? Du har ju sjel! sagt det: jag vill ej skänka min hand itan milt — bjerta.n a Cest vrai! men hänner du flickas? Är du öfvirtygad