Aftonbladet – 19 juni 1847, sida 3

Han hade — säger han — med yttersta bestörtning och förskräckelse läst den och anhåller enträget om ynnestfullt gehör. Godset hade han köpt endast och allenast till anläggning af en trädgård, hvarest han kunde odla blommor och träd till en ro för sin ålderdom. Han hade icke köpt några flera jordlotter; han hade icke fört till sin nya fastighet någon utländsk byggmästare, för att afmäta tomten. Men, — så slutar han — författaren till denna böneskrift vågar icke ingå i någon omständligare framställning. Imedlertid har han icke kunnat förbl:fva tyst. Han bönfiller nu blott, att man måtte kasta en blick på hans förklaring, så oförtjent han än vore; hans tacksamhet skulle blifva gränslös. Detta är hans underdåniga förklaring,. Sakens utgång kände man icke ännu på Hongkong. Stundom, och när en allmän angelägenhet anses särdeles vig:ig, förkunna samtliga församlingarne ett och samma beslut på en gång; t. ex. i sistl. September, då de vände sig mot ägarne eller förarne af de båtar, som gå mellan fasta landet och Hongkong med utländska passagerare. De förklarade att alla dessa båtar skulle förstöras, om ägarne icke upphörde med sin nuvarande rörelse inom 20 dagar. Här mellankom likväl regeringens polis tillräckligen kraftfullt, för båtfartens beskydd. Få dagar derefter utfärdade en församling elt förbud för alla kinesiska handtverkare, att arbeta på en fårja eler ponton, som utländsingarne ämnade bygga; vidare en anklagelse mot en rik kinesisk köpman, för det att han sålt ris till utländningarne, oaktadt dyrheten inom landet på denna nödvändighetsvara, 0. S. V. Men de redan anförda exemplen kunna vara nog, för att ådagalägga tillvaron af ett demokra!iskt element i Kina, och att det rör sig med en frihet, som man icke skulle kunna vänta i detta land, eller snarare med ett öfvermod, som det icke skulle uppnått, om de öfriga statsinrättningarne icke stodo i en så skärande motsats deremot. I det sf nordamerikanska missionen utgifna Chinese Repository, finner man för öfrigt ett exempel på den likgiltighet, hvarmed kinesiska styrelsen betraktar folkrörelser, äfven af den allvarsammaste beskaffenhet, när de ej riktas mot henne sjelf omedelbart. Emellan de två intill hvarandra gränsande distrikterna Tscbangtschaj ech Tsenschaj i provinsen Fokien har ett krig rasat någon tid, hvarvid 24,543, hus och 688 hyddor blifvit plundrade och nedbrända samt 430,658 menniskor dödade eller sårade. Dylika inbördes krig sägas förefalla ofta i Kinas inre provinser, utan att styrelsen blandar sig deri. Så snart saken icke antager någon politisk syftning, bekyira sig mandarinerna föga öfver de följder, som dessa krig kunna medföra för enskilda personer. För icke längesedan sågo kronans embetsmän i Canton ganska liknöjdt att två byar i granskapet blefvo förstörda och invånarne dödade. De ursäktade denna liknöjdhet dermed, att, som de sade, riket är så stort och tätt befolkadt, att ingen skada sker, om man låter oroligt folk lemna plats åt mer Ardantliga mannicskase (TäosALILI AN