Aftonbladet – 19 juni 1847, sida 2

Ja, visserligen; jag har till och med rätt till 36,000 riksdaler, ty min farfar och farmor skänkte mig till faddergåfva 35000, som nu med kapital och upplupen ränta göra 441,009 riksdaler. Godt! då kan du ju, utan att begå minsta orättvisa, taga dessa 36,000 riksdaler, och med dem berga vi oss. Jean försjönk i allvarsamma betraktelser. Samvetet sade honom, att ban dock i alla händelser komme att begå en stöld, åtminstone hvad de 23,000 anginge... och dessutom svika det oinskränkta förtroende, hans far hela sista tiden visat honom. Icke nog, alt han varit försumlig... ban skulle nu lasta skuld på skuld... Han ansåg sig ej kunna taga mer, än sin egen tillhörighet, nemligen faddergålvan. Amalia åter, såsom närmare bekant med husets alla ställningar och förhållanden, hade svårt att fördraga tanken på Adelheims å litt vunna seger, unna honom att, utan allt afdrag, tillskansa sig hela denna förmögenhet, af hvilken Jean efter föräldrarnes död ostridigt egde hälften... men, hon vågade ju ej upplysa sin älskare... Då föll henne ett annat förslag in. På hvad sätt ämnar du att en gång tillvägabringa en försoning med dina föräldrar? frågade hon, Jean ryste. Detta torde bli rätt svårt, fruktar jag, svarade han. Min mor har allt att säga öfver min far, och... jag misstänker visst icke min svåger, ännu mindre min syster... men ... jag fruktar. . Hvad ?, VAtt han åtminstone ej blir den, som utverkar någon förlåtelse, då vinsten på mina föräldrars oförsonlighet emot mig blir en half million. .. Troligen! Men... om jag kunde hitta på ett medel att försona dig med din far inom en 6 å 8 år? .. Då, Amalia, utbrast han häftigt, vore du min skyddsengell, pVälan, hör mig! Vi flykta till hvilket land du anser bäst... der börjar du, under fremmande namn, någon handel eller fabriksrörelse, hvilketdera som helst... Med din drift och affärsvana kan den ej annat än lyckas, och din far skall, för köpmannens meriter, glömma sonens fel.