Aftonbladet – 18 juni 1847, sida 3

BE nte... de borde dömas till kroppsstraff... förrån det sker kan intet godt uträttas.... De fleste kronobetjenter våg: näppeligen göra sin tjenst... det vill säga: beslag. Di rukta för misshandling ... 40 par skulle allt ha godt med sig! Kamrer Berg uttalade detia med en viss, af honom för: ohörd enthusiasm. Gustaf ryste. Men komministern lo: och fägnade sig åt, att det lyckats honom afslöja nidingen hjerta. Derom är jag öfvertygad, sv arade han sålede:, och ä säker om, att, när kungen blir underrättad om förhållandet skall han ingalunda dröja med att utfärda en förordning denna anda. En fiskal, en kronfogde, en länsman, äfven som t. ex. herr kamreren sjelf, äro af tjensten förbundn: att efterspana, hvarest lönnbränning förebafves... han gö sin skyldighet, går åstad... men är ej säker om lif och lem ... är inte det förskräckligt, olyckligt? och det så myc ket mer, som dessa tjen-temän rent af tvingas blifva sin ec och sin pligt otrogne.... Huru sj, herr komminister, om jag törs fråga ?n Jo, herr kamrer, derigenon att de af fruktan för at mördas, eller åtminstone -mörbultas, se igenom fingren met lagbrytarne och hellre taga mwor af dem Kamrer Berg skiftade färg; han hade sjelf gjort si skyldig till dylika underslef, men var för klok alt taga sal å bak. i Mycket sannt! svarade han, man är edsvuren, ocl skall icke våga göra sin tjenst... det är ju oerhördt! Nej.. förordningen är för mild, den borde skärpas. Hvar och er som blefve b-trädd med lönnbränneri, borde dömas till spö lifstidsfästning eller gardet... så borde det varal VAj, 2, herr kamrer!) svarade komministern småleende ,Om det vore lagen, att en kronkarl råkade ut f r en rik tig bondkanalje, så kunde den kederlge tjenstemannen f slita spö sjelf. Hvad vill det säga? infö!l kamrern. Ingenting annat, än att det verkligen så tillgått för ick länge sedan. En kronofogde i det så kallade Wäsby län eller Fjerdhundra, hade fått spaning på, att en rik bonde Wittinge socken anlagt ett icke obetydligt lönnbränneri p Tborstuna allmänning. Antingen han nu litade på sin krafter, eller han så mycket bättre trodde sig komma i