Aftonbladet – 18 juni 1847, sida 3

dre säkre om sin oskuld, undflydde stormens utbrott, l. och sökte sin säkerhet på andra sidan sundet. Baron Krabbe, som egde samvetslugn, afbidade deremot i trygghet ovädrets utbrott, och blef ett offer för dess våldsamhet. Han fångslades och infördes till Malmö, hvarest han, inför en tillförordnad rätt, ställdes till ansvar för de emot honom anförda beskyllningar. De till detta mål hörande rättegångshandlingar äro utrikes tryckte, och innefatta många omständigheter, som för en oväldig granskare snarare fria än fålla den anklagade. Det första som tillräknades honom såsom brott, var hans umgänge måd fienden, hvilket bestod deruti, att, då den förenade danska och holländska flottan angrep och plundrade Ystad, hade amiralerne Juel och Tromp gjort baron Krabbe besök på hans närbelägna Krageholm. Man inser lätt, att han haft svårt för att afvisa dessa herrar, och att deras höfliga undåfägnande varit en ögonskenlig nödvändighet. Medgifvas måste dock, att baron Krabbe begått en dubbel oförsigtighet, 4:0 deri, att han ej lemnade gården vid deras ankomst (men möjligen hade detta för hans egendom varit ännu osäkrare, och dessutom hade han svårt att ana ett sådant besök, så framt han ej förut varit underrättad om deras landstigning; att hans förräderi varit så stort, påstodo likväl icke hans fiender); 2:0 deri, att han uppehållit sig i danska lägret vid Landskrona, som linväl var en tvungen skyldighet, då han, såsom besuten i landet, nödgades infinna sig vid krigskommissariatet, för att reglera de kontributioner, som fordrades för hans gods, då hela Skåne stod under danskt öfvervälde. Uti detta mål lära hans svågrar varit mindre rena eller mindre försigtiga, ty de hade infunnit sig med fullkomligt equipage, så att den ene, som var kongl. svensk kammarherre, hade under belägringstiden sitt tält uppslaget närmast den danska konungens. Att herr Knul Thotl varit nog hastig att infinna sig vid danska krigsförrättningarne, ses deraf, att han varit närvarande vid Helsingborgs belägring, som begyntes den 54 Juni, och således blott 8 dagar efter fiendens landstigning. Detta torde varit mindre nödvändigt än deras vistande vid danska konungens högqvarter, och således äfven något svårare att ursäkta. Men det som hufvudsakligen lades baron Krabbe till last, var, att en svensk regementsqvartermästare vid namn Bask, som varit på fourageringsförrättning på Krageholm, blef vid aftågandet, på vägen emellan nämnde gård och Marsvinsholm, angripen och tillfångatagen af en hop snapphanar. Detta påstods vara händt genom baronens föranstaltande, emedan en karl, som tillförene varit hans trädgårdsmästare på Tåsterup, fuanits bland dessa röfvare. Baron Krabbe påstod orimligheten af en sådan beskyllning, och bevisade tillika, att samma karl redan länge varit utur hans tjenst. — Man föredrog äfven åtskilliga af Irabbes bref, hvilka troddes röra förrädiska uppsåt; men man angrep i synnerhet ett, uti hvilket han för en vän yttrat sig ha blifvit tvungen eller nödgad att emottaga friherrenamn, hvilket han, såsom af gammal adel, ansåg ej särdeles kunna öka bans anborna höghet. Betta uttyddes såsom högmålsbrott mot konungens person, och såsom ett visadt förakt för högstdensammes nåd. Domstolen fann de anförda beskyllningarna så bevisande, att Krabbe dömdes sitt lif förlustig. Författaren af Nimwegska fredshistorien säger, att konungen tillbjudit baron Krabbe nåd, med vilkor att erkänna sig brottslig; men Krabbe hade heldre velat med en oskyldig död sluta sitt lif, än med en så neslig bekännelse fläcka sin ära. Allmänna sägen är, att konungen, som då vistades på Ljungby, bevekt af den bönfallande friherrinnan, verkligen meddelat Krabbe pardon, hvars verkan likväl blifvit förhindrad af den i Malmö befälhafvande general S;erling, dymedelst att han, på den till exekutionen utsatta dagen, bållit fästningen spärrad, under förevändning att afvärja upplopp af landtfolket; men egentligen för att utestänga Iden förväntade kuriren, hvilken verkligen anlände loch förkunnade vakten sitt ärende, utan att blifva inIsläppt förrän allt var bestäldt. Krabte arkebuseraIdes på stortorget i Malmö den 43 Januari 4678, såsom nämnde författare säger, af officerare, åt hvilka han gifvit 30 dukater hvardera. Baron Krabbe var vid detta tillfälle kläddi svart sammet, och berättas från fängelset ha sändt sin guldklocka till sin i staden varande fru; och skall I klockan stadnat i det ögonblick han blef skjuten. Hans lik blef med all heder vårdadt och begrafyet i Tåsterups kyrka, hvarest jag sett likkistan, ganska präktigt prydd med löfverk samt alla anors vaIpen, och påtecknad med en skrift, som säger, at! Ihan ändade sin A3-åriga lefnad med en ren sjä loch roligt samvete, i ett oförskräckt och christligi tålamod. Att döma af den dubbla kistans storlek, har har varit till vexten en liten och smal herre. Såsom barnlös slutade han sin på svenska riddarhuset inItroducerade ridderliga ätt; såsom friherre har har laldrig der egt säte. Krabbes enkefru, Jytta Tkoll, dotter af danskö riksrådet och befallningsmannen på Malmöhus, her eUuo Tholl till Näs, och hans sednare fru Dorofhec I Rosenerantz af Rosenholm, kunde aldrig tröstas öf Iver denna olyckliga förlust af en make, hvars minne Ihon i sitt hjerta heligt vördade, och hvars åtankt ?Ihon, äfven till det yttre, alltid sökte bibehålla der igenom, att hon ständigt gick klädd i djupaste enke drägt, och bebodde ett svartklädt rum. Hans an senliga egendom räddades lyckligtvis ur ulfvarne klor, och blef genom konungens nåd återställd ti fru Jytta: vederbörande förlorade således i detta hän seende den påräknade nyttan af sin förföljelse. Fru Jylla Tiotl, ledsen vid verlden, frågade fög efter sina jordagods, hvilka hon efter hand föryt trade. Hennes eget arfgods, Tåsterup, var det för sta hon skiljde sig vid, då hon år 1688 försåld detsamma till kongl. rådet m. m. grefve IRut;e lAscheberg. Hon sjelf satte sig ned på IHögesta gård, hvarest hon lät tillmura alla de fenster, hvar ifrån hon kunde se Krageholm. Denna gärd, hvar stora stenhusbyggnad i krigstiden blifvit förbränd sålde hon sedan till grefve Carl Piper, åt hvilke herre hon sedermera äfven föryttrade Högestad, hvar ifrån hon flyttade till Baldringe, hvarest hon änd! iigen slöt sin sorgliga lefnad. Hon begrofs i Tåste rups kyrka, hvarest hennes lik hyilar jemte sin her res, i en med svart kläde öfverdragen kista, sor för öfrigt saknar all prydnad och påskrift. Baron Krabbes olyckliga död bidrog äfven gan ska mycket till den ovänskap, som vid Nimwcegsk t, fredskongressen utbrast emellan svenska och fransk lambassadörerne, hvaraf följde den fullkomliga kall Pn ne a an a mor a a e e E hb tb. a