Aftonbladet – 18 juni 1847, sida 3

ikedom och börd, hvilken sednare på den tien ännu omgafs af en stark nimbus i mängens ögon. Detta må efter vår tids begrepp afva varit en svaghet; men om känslan af oeroende genom stor förmögenhet ej ensam är illräcklig att bilda en ädel och upphöjd kaakter, så kan den dock gifva stöd och fastet åt mycket godt der det finnes, och betydgt utveckla det. Alt vara en man för sig ar alltid haft sin betydelse i Sverge, och har jet än, mannen må vara bonde eller herre. ere vackra bilder af forntida hed:r och tro räda oss till mötes bland dessa skånska magater, och wi skole utvälja ett par att ställa jr våra läsares ögon, sådane hr Barfod skilrat dem. Innan vi göra det, skole vi dock gå elt seel tillbaka till en man, hvars sorgliga och, åsom det vill synas, oförtjenta öde gjort hoom märkvärdig i Skånes historia, vi mena aror Jörgen Krabbe, som under QCarl XI:s rig med Danmark arkebuserades i Malmö 678. Om honom och den katastrof, som sluade hans dagar, förekommer en ganska läsvärd erättelse, hvilken vi här nedan intage. Efter 1 sa:nolikhet föll Krabbe ett offer för poliix och enskild hämnd i förening. Det bref, i vilk:t denn2 man och hans öde skildras, är f följande lydelse: I Skånes nyare historia intager herr Jörgen Krabbe Krageholm ett ganska: märkvärdigt rum. Dennej verres olyckliga öde utbredde ett mörker öfver Skå1es lysande adel, som först af våra tiders blidarej. lagar hunnit förskingras. Såsom son af danska tiks-. ådet och ståthållaren i Norrige, herr Ivar Krabbe ill Jordberga, och fru Karin Ottosdotter Marsvin ill Krageholm, var han en bland de ädlaste ättlinsar af Skånes urgamla adel, och egde derjemte all len tycka, som en stor förmögenhet meddelar. Dessa tora förmåner, hvilka tillfallit herr Jö:gen Erabbe senom bördens tillfällighet och ödets nycker, förädades hos honöm genom Ssnillets egenskaper och utäirkta kunskaper. Också belönades hans förtjenst h skicklighet med tvenne konungars gunst och råd. Svenska regeringen skänkte honom sitt oinkränkta förtroende, ien tid, då man i Sverige trodde ig med fullt skäl kunna misstänka hvar och en om räknade dansk härkomst. Jirgea Krabbe föddes år 4633 på Warbergs slott, mder den tid hans fader derstäges var konungens befallningshafvande. Sedan han fulländat sina stulier, och de dermed, enligt tidens sed, förknippade vidlyftiga resor genom Europas ansenligaste länder, blef han sekreterare hos konung Fredrik IHliDanmark. Detta höga förtroende rättfärdigade han genom sin skicklighet, och bestridde samma syssla inda till Roceskildska fredsslutet, 1653. Den eevoution, som, i följd af detta fredsslut, inträffade i Skånes regering, medförde en vigtig förändring i herr Jörgen Krabbes omständigheter. Såsom född skånsk riddersman kunde han ej underlåta att visa sig danskt sinnad, ehuru han på samma gång, såsom innehafvare af ansenliga skånska gods, var nödtvungen att foga sig efter omständigheterna, och hylla Skånes nya öfverbet. Härtill föranläts han dessutom af sin herr faders efterdöme. Att bibehålla på en gång sina egendomar i Sverige och sin syssla i Danmark, syntes honom likväl vara alltför vanskligt; emedan han, såsom Jydande både under den svenska och danska regeringen, fann sig försatt i den olyckliga förlägenheten att nödvändigt misshaga endera. Han såg sig således föranlåten att följa den ödets skickelse, som lemnat hans arfgods i svenska kronans makt, och begärde, i följd deraf, afsked från sin syssla vid danska hofvet. Härefter nedsatte han sig på sin mödernegård Krageholm, i hvars grannskap han egde de ansenliga godsen Högestad och Baldringe. Genom sitt gifte blef han innehafvare af det närbelägna stora Tåsterup, och introducerades år 1664, under AM 24, på svenska riddarhuset. Såsom en af landets mest besulne riddersmän, ådrog han sig svenska regeringens synnerliga uppmärksamhet, som ej underlät att hafva ett vakande öga på dessa nya undersåtare, hvilka ej så lätt kunde afkläda all tillgifvenhet för ett hof, som de från födseln lärt att vörda, och hvilket de hade så stora skäl att älska; emedan de under dess lagar pjutit det sällaste lugn, och hade dess mildhet att tacka för all sin välmåga. Detta borde aldrig kunna läggas dem till last; det förefaller helt naturligt, då man besinnar, att de på andra sdan sundet hade syskon och anförvandter, men på denna funno idel främmande, hvilkas uppförande ej alltid vittnade om särdeles vänskap; ty om förmyndarefegeringen ej försummade att med visad välvilja och meddelade befordringar tillvinna sig skånska adeln, så underlät ej konungens regering att på flera sätt våldföra deras rättigheter och inskränka deras frihet. Detta härrörde till en stor del af vederbörande herrars begärelse till de sköna skånska godsen, till hvilkas försäljande man sökte förmå egarne, genom åtskilliga mindre vänliga medel. I anledning af detta hade baron Krabbe råkat uti ovänskap med fältmarskalken gretve Sperling, som förgäfves sökt förmå honom att sälja Krageholm. Häraf föddes ett hat, som uti det följande ganska mycket bidrog till Krabbes olycka. När konung Carl XI råkade i krig med Danmark, som utan långt dröjsmål angrep Skåne, ansåg han rådligast att göra sig försäkrad om skånska adelns tillgifvenhet, genom åtskilliga hedersbevis och tjensters meddelande. Herr Jörg n Krabbe, som di bland sina likar var nästan den ansenligaste, ble således en af de första som kom i betraktande; har upphöjdes derföre till friherre, genom öppet bref a den 42 Januari 1676, — en värdighet, hvartill han: börd biliigt gjorde honom förtjent, och som har med sin stora förmögenhet kunde upprätthålla Konung Carl XI:s nådebetyg inskränktes ej blot till denna äras meddelande, utan konungen gaf äf ven åt herr Jörgen Krabbe skriftlig försäkran på att befordras antingen till landsdomare i Skåne el ler till vice president i Götha bofrätt. Hans lycke syntes härigenom så befästad, att den kunde trots alla skiften; men denna blida nådes sol beredd honom blott en bister olycksstorm. Den uppretade afunden uppväckte emot baron Krable en häftig förföljelse, som, under sken af nit för konung oci rike, sökte att tillfredsställa sin enskilda hämndelust Man betjenade sig al krigsbullret, för att anklagå honom, tillika med flera andra skånska herrar, sär deles hans svågrar, Knut, Holjer och Tage Tholl såsom medhållare af de danske. Dessa herrar, min my Vv GD GG Gm mm Li, dö s — mm