Aftonbladet – 18 juni 1847, sida 2

ikväl sett, det äran att tillhöra åetita folk hvarken1 fhållit de bildade eller obildade klasserna från dåiga handlingar. Skall hon då verka kraftigare på lem för det de låta inskrifva sig i ett nytt register, om hvarken blir mantalseller skatte-längd, -men om verkar alldeles på samma sätt som dessa, nemigen till affordrande af en ny årlig skatt, för de attige uppgående till mantalspenningarnes dubbla oelopp, och är det sannolikt, att barnens hederskän-: la skall hös. dem särdeles eggas deraf, att deras öräldrar eller faddrar (5 8) för dem erlägga en årig afgift, när sådant icke är någonting utmärkande ör ett visst barn, hvilket derigenom kunde känna ig litet upplyftadt öfver andra, utan möjligen vara ;n hugnad, beredd hvartenda barn i landet. Hr C. tror måhända, att detta ändamål kan vinas derigenom, att hvarje person, redan som barn, är sig (samma 3 ) att, såsom sin bästa egendom, värdera sitt förenings-diplom, hvars innehafvande illförsäkrar egaren deraf både om deltagande i olyckan och om hjelp i nöden,. Men är en sådan försäkran möjlig att gifva? År det möjligt att lofva hvar och en olycklig och nödställd i landet — och hvilkas antal redan uppgår till hundra tusental, men lå säkert skulle ännu mer tillväxa — ej blott delbagande, utan äfven bjelp? Hvarifrån skulle de ofantliga fonder tagas, somå härtill erfordrades? Och om de kunde anskaffas, är det ej fara värdt, att en sådan utsigt skulle hos ganska många öka denna liknöjdhet, denna dolskhet och lättja, hvaröfver nu redan klagas, och wtterligare förslappa den individuella , moraliska spännkraften, hvarförutan intet sjelfbestånd, ingen fri verksamhet låter tänka sig? Ändamålet, menar hr C., skall då uppnås gerom sällskapets positiva företagsamhet och det fält, han anvisar för densamma, är verkligen så vidsträckt, så nära omältligt, att åtminstone jag för min del aldrig skulle tilltro mig förmåga att ingå i en förening, hvilken åtog sig ett dylikt urpdrag. Det skulle nemligen bestå i ingenting mindre än att (4 7) bereda arbetstillfälle för alla, som deraf äro i behofp, och att så ordna fattigvården, att kvar och en nödidande, som saknar krafter att genom arbete förtjena sitt uppehälle, kommer i åtnjutande derafp. Föreningen skulle således ( 8) välja sig en direktion med öfverståthållaren till ordförande, pastor primarius och stadens öfriga pastorer samt polismä-: staren och förste stadsläkaren till ständiga ledamöters. Nu hafva dessa herrar redan någon befatt-j ning med alla dylika ärender. Om de icke redan kunnat med biträde af alla de materiella och per-, sonella resurser, som ex officio stå till deras förfogande, uträtta hvad som önskats, skola de verkligen kunna det mer när de frånträda sin embetsmannaegenskap och utbyta den mot den blygsamma titeln af föreningens ledamöter, förutsatt att deras tid ochj håg sådant medgifver? Hvad större kraft ger den då föreningen? Opinionens kanhända? Men skulle; då denna opinion redan nu vilja undandraga dem; sitt biträde i hvad godt och upplyst de kunna föret3ga till ändamålets befrämjande? Hr C. har, om jag icke missminner mig, sjelf uppgifvit, att polisstyrelsen måste tillåta tiggares kringstrykande, emedan arbetstillfällen ej funnos att anvisa dem. Nåväl, hvilka tillfällen har föreningen att erbjuda framför; dem, som redan stå auktoriteterna till buds? Ja, säger hr C., den skall erbjuda sig (S 43), att OMi besörja hela hufvudstadens fattigvård och att göra det till en början på ett år, hvarvid den skall söka bereda arbetsförtienst åt alla, som deraf äro; i behof — (8 40) nödig vård och underhåll åt en; hvar sjuk eller ålderstigen, besörja fattiga och van-; vårdade barns uppfostran och ( 42) lemna underbåll åt alla i verklig nöd stadda personer, hvarför-; utan åtskilliga detaljer antydas huru man härvid borde gå tili väga, bland annat (S 9) att öfvertaga renhållningen af hufvudstadens torg och gator, gifva arbetslönen icke i kontant utan in natura, medelst anskaffande åt den arbetslöse af husrum, föda och, der så nödigt är, äfven klädespersedlar m. m.,! hvilket allt skulle (S 44) börja redan med nästa år. Nu består likväl hufvudstadens fattigvård af en mängd — efter hvad jag hört sigas mer än 80 —I särskilda fonder, hvilka hafva hvar sin upprinnelse, stiftare och föremål, beroende af dels offentliga anslag, dels enskilda donationer, hvilka alla icke kunna dragas från sina bestämmelser, eller deras styrelsers! behörigheter delegeras utan lagstiftande maktens åtgärd, utan församlingarnes och olika korporationers medgifvande eller utan uppkhäfvande af sjelfva stiftelsernas föreskrifter. Allt detta lärer icke kunna ske till nästa års början, helst Rikets Ständer, hvilkas bifall torde blifva nödvändigt, ej sammanträda förr än den 45 November, och torde till någon del icke alls kunna åstadkommas utan rubbning af bestående lagar, som skydda eganderätten och isynnerhet fridlysa testamentens helgd. Att göra det på försök på ett enda år torde för öfrigt icke gerna gå för sig, emedan härtill sku!le erfordras vidsträckta anstalter, hvilka ej kunna hvarken så lätt vidtagas eller så lätt öfvergifvas. Har man icke någon visshet, att planen kan ega bestånd för mer än ett år, så lönar den ej mödan att ens tänka på. Det är dessutom upplyst, att öfverståthållaren redan för 20 år sedan insett nyttan af de serskilda fromma stiftelsernas koncentrerande, men att antingen icke tillfälle yppat sig för önskningens förvandlande till verkställighet eller tiden ej medgifvit frågans närmare handläggning. Skola myndigheterna nu i er hast erhålla denna tid och detta tillfälle, som de i 00 år saknat, eller förmå undanrödja de svårigheter, som måhända hittills legat förslaget i vägen? Skall föreningen bereda allt detta? Men hvarifrån skall då föreningen taga en sådan förmåga, hon, som eger ingen politisk qvalifikation, som ännu endast är ett embryo och som, i fall hon en gång födes till verlden, likväl, i sitt nu tilltänkta skick, ej är något mer, än ett enskildt sällskap, ej disponerande öfver något annat, än sin goda vilja och sin penningefond ? Slutligen skulle det (8 11) åligga föreningen att anvisa hvarje frigifyen fånge, som anhåller om hjelp, antingen till arbetsafdelningen, till erhållande af arbete, eller till fattigvårdsafdelningen, till åtnjutande af underhåll, d. v. s. hon skulle ovilkorligen åtaga s:g vården om alla frigifna fångar och derigenom helasta sig med en omsorg, hvars vidd och ansvarsfullhet äro nästan obegränsade, hvarförutan den skulle gifva den frigifne fången ett diplom till bevis på dess upptagande till föreningens medlem, af Brad Aohntntndrdber. brak a baten rRARrrn. z.rrRnrRR RRANS SRAR ä