huruvida sällskapet. gillade och antoge hr Cederschiölds förslag till stadgar, celler hu. uvida det ville, att icke någon förening skulle bildas. — Innan någonting härom afgjordes, upplästes ett af ett fruntimmer författadt förslag, på hvars syftning man väl kunde igenkänna den aktade författarinnan, utgående derpå, att ledam5ternel! af den nu billade föreningen skulle årligen betala en mindre fgift, som borde användas till inköp af arbeten, till värde af högst 32 sk. bio stycket, förfärdigsde af fattige, men arbetsamme personer. Hr Cederschiöld upp teg derefter för att besvara de mot horom och hans förslag gjorda beskyllningarne. Han hade icke velat hafva silt förslag antaget i dess helhet, utan blott tilll hufvuddelarne. Han hade, icke såsom man sagt,! förklarat sig vilja träda utur sällskapet för att -derigenom göra det skada, men han hade ansett det lältsinnigt att smyga sig bort och derföre tillkännagifvit, att han icke vidare kunde tillhöra ett sällskap, som hjelgte finger, medan det läte den oskyldise gå ohulpen. — fHv.d beträffade den gjorda anmärkningen mot des alltför nära och opassande sammanblandnisgen af personer med olika bildningssrad, som skulle uppkomma, om hr C:s förslag sattes 1 verkställignet, så funne hr GC. intet binder för en sådan gemensamhet mellan det bästa i staten — äfven regenten — och den lägsta kojas invånare. Det blef en republik, men en republik som kunde ega bestånd i monarkien och som genast kunde införas. Hr C. ansig ambitionen såsom den stimulus, hvilken skulle upprätthålla sällskapets verksamhet. Om infiytelserika personer ställde sig i spetsen, så blefve det ett moraliskt tvång för andra att ingå i föreningen, som derigenom skulle tillväxa. Om det vore sällskapets verkliga mening att förekomma brotten, så måsce det vidisga de åtgärder, som fordrades till vinnande a? deita mål. Han hade föreslagit sådana åtgärder, och han; mening borde antingen vederliggas med giltiga skal, eller ock antagas. För sin del ansåg nu talaren vara bist all uppskjuta föreningens konstituerande till September eller Oktober månad, då många nu frånvarande etler med annat sysselsatte kunde få tillfälle att medverka, samt meningarne finge rådrum alt utveckla och sälta s:g. Hr IL. J. Hjerta framställde, med erkännande af det intressanta i att åhöra de upplista skriftliga anföranderna, sin farhåga, att om sällskapet äfven denna gång skiljdes utan ait hafva organiserat sig, skulle detta blifva eu al de svåraste hindren mot möjligheten att vidare komma till stånd. Ian anhöll derföre, att hr ordföranden ville fåsta de mnärvarandes uppmärksambet på nödvändigheten att undvika alt, som kunde sväfva för långt ut från det omedelbara föremålet för dagens öfverläggningsämne, nemligen stadgarnes redaktion. Redan vil första sammankomsten beslöts bildandet af ett sällskap för fångars förbättring, och kommitterade anmodade; att görå uppränning till en plan för ett sådant sällskaps verksamhet. Samma kommitterade anmodades vidare att äfven framlägga förslag till stadgir för? sällskapet. På samma gång som detta förslag framlades, hade hr Ceerschiölds anförande tillvunnit sig sympati al! alla för sin syftning; men en minori:et, som äfven omattade de kommitterade, ansåg, att åtskilligt af den positiva verksambet hr GC. hade tillagt sällskapet vore för långt sträckt och overkställbart, hvilket nirmare och tydligare blifvit ådsgalasdt i hr Lindsbergs skrift. Då nu tillika, oaktadt br C:3 förslag vid omröstning erhöll majoriteten för sig, hr C. sjelf icke kund: gifva enmer positiv form deråt, vore det klart, att br C. icke ville hafva sitt anförande antaget såsom reglemente, utan blott paragrafvis granskadt. Hr Hjeria kunde siledes icke fatta det åt samma an örande lemnade allmänna bifallet annorlunda, än såsom en önskan att de deri uttryckta syftemålen skulle så mycket som möjligt inymp.s på de kommitterades stadgar, och kbemställd: såsom enda utvägen härtill, om icke propasition borde göras, stl kommitlterades förslag till stadgar finge uppläsas, och läggas till grund för diskussionen, i bredd med de af brr Cedersekiöld och Lindeberg föreslagna, de sednare såsom amendementer till de serskilda SY. Sedan hr prosten Fröst yttrat några ord till försvar för kommitterades förslag, samt en kort diskussion egt rum mellan hr Cedersehjö!d å ena sidan, som ville hafva sin proposition om uppskof framställd, och hrr ijerta, Wennström, Öhman och voa Koch, hvilka önskade saken afgiord genast, å den andra, och stödde dutta derpå, alt beslut om stadzans antagande redan vore fattadt, började kommitterades förslag til stadgar paragrafsvis föredragas och antogs med åtskilliga efter kapten Lindeborgs skriftliga för slag, samt muntligen af brr ff ndeberg, vo: Koch, Wennström, Brinck och Centersall till styrkta ändringar. Hr Cederschjöld förklarade derefter, att di han såg, det kommitierade ville hafva sitt för slag antaget, hade han af grannlagenhet icke gerom deltagande i diskussionen, velst lägg: hinder i vägen derför. Men han ansåg, at sällskapet med sådana stadgar skulle göra skad: i stället för nytta; ty folk skulle förundra si öfver stiftandet af en förening, som hbjelp!e fån gar, men icke oskyldige. Han bad att få sit namn utstruket från den lista, der han hade antecknat sig såsom ledamot. Hr fångpredikanten Wallinder och hr proster