Aftonbladet – 18 juni 1847, sida 2

minstone instämde till alla delar i den deri yttrade åsigt, att man icke borde sysselsätta sig endast med fångars förbättring, under det man försummade de frie och obrottslige, hvilkas belägenhet ofta vore vida beklagansvärdare, utan att man borde gå till roten af det onda och efterforska både dess anlednirgar och sättet till dess förebyggande. Jag trodde således, att hr C:s till sällskapets direktion aflåtna förslag endast var ämnadt att framställa en utveckling af dessa åsigter, att det var att anse som en from önskan, icke som ett verkligt projekt till något reglemente, och detta så mycket mer, som det, i anseende till sin form, mindre har karakteren af en lag, än af en afkandling, och han sjelf i sitt apostill yttrar, att han icke egnat någon synnerlig omsorg åt redaktionen, .emedan det vore lätt att utarbeta de reglementariska detaljerna, såvida förslagets hufvudsyfte vunne bifall, och att hans lifligaste önskan vore, att sjelfva ideen måtte finnas förtjent af uppmärksamhet. Så mycket mer öfverraskad blef jag när det vid sista sammankomsten befanns, det hr C. önskade att hans förstag måtte i sin helhet antagas; att han trodde, det sådant lätteligen kunde göras endast med uteslutande af de ordfermer, som voro, icke reglemente, utan reflexion, och att han, i fall detta icke skedde, ansåg sig ej böra tillhöra det då ifrågavarande sällskapet eller deltaga i dess öfverläggningar. Så åtminstone fattade jag hans ord, och jag anhåller om ursäkt, i fall jag på något sätt missförstått dem. Det vore visserligen beklagligt, om sällskapet skulle förlora en så upplyst och nitisk ledamot som hr C.; dock kunde, såsom man bör hoppas, denna förlust på något sätt ersättas. Men då, till min ännu större förvåning, en bestämd pluralitet yttrade sig för hr C:s förslag, hvilket är något helt annat, än hans uttalade åsigter, då denna pluralitet syntes instimma med honom i tendensen att bilda ett eget sällskap på grund af nämnda förslag, så måste jag, ehuru okärt och obehagligt detta värf än må vara, företaga en analys af förslaget för att visa dess verkliga halt och de utsigter det har till verkställbarhet. Genom den förändring af redaktionen till sälls pets stadgar, då det velat kalla sig, icke ett sällskap för fångyvården eller fångars förbältring, utan en skyddsförening, och såsom främsta föremålet för dess verksamhet antydt det att söka förekomma brott, så tyckes det verkligen hafva åt sina syfte gifvit en latitud, som kan nära nog bli obegri i fall tillfälle och krafter sådant medgifva, och ven i sig innefatta både hr Cederschiölds förslag och mycket annat, utan att derföre bestämdt förklara, att det oviilkorligen stall göra alt detta. Då härtill kommer, att dess 35:te bestämmer månatliga sammanträden, hvari alla hit hörande ämnen kunna komma under öfverläggning, och dess 12:te 8 anvisar vägen till ändring af föreningens stadgar, så synes direktionen i sanning ha kommit hr Cederschiölds önskningar till mötes så mycket som rimligen kunde begäras. Detta tycktes likväl icke tillfredsställa honom, och således återstår för den, hvilken gör mera afseende på sak än ord; att visa, huruvida hr C:s förslag, sådant det blifvit framstäldt nemligen, möjligen kan leda till något annat än den negativa nyttan, att öfvertyga om dess fullkomliga opraktiska beskaffenhet. Hvarpå går detta förslag ut? Jo, på ingenting mindre än på åtgärder, som endast kunna vidtagas af Konung och Ständer gemensamt, som för sin framgång dessutom fordrar medverkan af hela folket från den högsta till dess aldraringaste klasser, som förutsätter en omskapning af den nu bestående opinionen och som, i händelse allt detta sammanträffade, likväl icke kunde befordra verkställigheten af alla förslagets detaljer, emedan dertill skulle erfordras en inkräktning på äganderätten, ett öfverändakastande af ingångna fördrags helgd, något som hvarken Konung, Ständer eller folk lära vilja göra, äfven om de kunde det. Hr C. vill utsträcka föreningen till Sveriges fleste fria samhällsmedlemmar (Se apostillen), derifrån intet kön, ålder eller samhällsklasser uteslutet: sjelfva barnen skulle upptagas deri, och blott fångens ledamotskap upphöra under den tid han vore fånge, men åter vidtaga när han undergått sitt straff (6:te mom.) Således när nu en förening vill bildas för att motverka den hårda opinion, som nu utesluter den frigifne fången från arbete, från inträde i tjenarens och dagsverkskarlens vilkor, förutsätter hr C. en så upphöjd åsigt hos denna opinion, att hon skulle fördraga samma frigifne fånge såsom ledamot af ett sällskap, innefattande de högsta i samhället, vid hvilkas sida den lägste då skulle få ställa sig såsom jemlike, såsom måhända talande och röstande, och vid sidan af dessa tjenare och personer tillhörande arbetsklassen, dem han i mom. 2 föreslagit såsom äfven ingående i föreningen, men hvilka nu icke vilja tåla denne projekterade föreningsledamot vid sin sida i verkstaden, på åkern celler i årstjensten. Opinionen skulle således antingen hafva vunit en grad af upplysning, som gjorde denna och alla dylika föreningar obehöfliga, eller en grad af liknöjdhet för ondt och-godt, för dygd och last, för heder och vanheder, som gjorde dem ännu onytigare, och som snart skulle förvandla samhället till ett moraliskt kaos. Hr C. vill (3:0), att hvar och en, som inträder i föreningen, skall inom sin krets kraftigt medverka till befrämjande af föreningens sköna och ädla mål, och (7:0) att dess stiftande och tillvaro måtte utgöra en kraftig inre erinran för den bildade klassen, om dess pligt att icke låta sina handlingar komma i strid mot allmänna moralens fordringar,, d. y. s. latt undvika de emot tro, heder och redlighet stridande handlingar, som understundom begås af den bildade klassen tillhörande personer, hvilkas så beskaffade föredömen med begärlighet efterföljas a! den mera obildade massan; hvarom han ofvanföre j samma talar. För att åstadkomma denna helsosamma verkan, får likväl ingen direkt åtgärd af föreningen vidtagas, utan må (3 S) en hvar för uppfyllandet deraf blifva ansvarig endast inför Gud och sitt eget samvete,. Hvad skulle då, frågar man, bli den stimulus, som åstadkom så önskvärda och helsosamma verkningar? Jo, svarar förmodligen hr C., äran att tillhöra detta sällskap. Men hvaraf består då sällskapet? Jo, af Sveriges fleste frie samhällsmedlemmar, minderåriga barn, tjenare, arbetare och frigifne fångar,, d. v.s. hvad vi hittills med ett lremensamt namn kallat Svenska Folket. Man har