Aftonbladet – 18 juni 1847, sida 2

men, sade Gustaf och kastade sig i slädan. Drängen steg bakpå, och så bar det af. Den der vistten kunde väl vara bra annars, menade Albertina; men i dag kommer den allt litet olägligt ... Vi skulle ju fara till komministerns? ... Det få vi väl göra i morgon, min gumma lilla! Småleende öfver titein vände Albertina sina strålande ögon på sin man. Hvad ?) invände hon, fara bort på måndagseftermidda-. gen? ... på en hvardag?... Ja visst, du får icke vara för mycket Martha heller ... Jo, min gubbe! svarade Albertina, med stark tonvigt på ordet gubbe, sex dagar i veckan vill jag vara Martha .. . den sjunde: Maria.n Hon var vid utsägandet af dessa ord så vacker ... öfver hennes anletsdrag hvilade något så fromt, så madonnalikt, blandadt med en viss skalkaktighet, som visade att den madonnalika äfven var en Evas dotter,... hon var så vacker, att drängens närvaro bakpå slädan knappt nog afhöll Gustaf ifrån att kyssa sin lilla gummas rosiga läppar. Men ändå... ändå måste du fara bort i morgon! sade han. ,Ser du, vi ha många gr.nnar, och umgänget med dem befordrar grannsämjan. j Hör du, Anders, fortfor hon och vände sig till drängen, vet du hvad det är för en kamrer bonden nyss talte om ? . Åå, dä kan jag fälle vettan, svarade Anders... Han ä från Stockholm, å. hetar Berg, sägger dom.n i Hyad är han egentliigen?, frågade Gustaf. Aå, han skä varra jen okristli jellaker kär; han bar gjort jen belan hop menniskor olyekliga ban, fast en inte ha vurri: här jett år fullt. Han flår böndren inpå bara kröppen, å dä ä jen djefvel te göra beslag. Ankomsten till kyrkan, hvarvid Gustafs och Albertinas uppmärksamhet fistades på åtskilliga ekipager och församIingsledamöter af de högre klasserna, afbröt samtalet. Man stadnade och steg ur. . Allmogen i kyrkan gapade på det nya herrskapet, och här och der förn.ams ett hallhögt utrop: I Herre min Gud, det är ju bara baraen!... Kors beI vara mig, så vacker hon är! . I Efter gudstjenstens slut presenterade Gustaf sin hustru för dem, med hvilka han, då han förliden sommar var på orten för att. träda sin jord, blifvit bekant. . I Jag och min hustrun, sade han till komminister Fast ptade i eftermiddag tänkt taga oss friheten besöka dig pi