Aftonbladet – 17 juni 1847, sida 2

OM DEN NÄRVARANDE ROMANLITTERATUREN. Den stora utveekling, romanlitteraiuren under de sednare åren, dels i originaler, dels i öfversättningar, hos oss tillkämpat sig, skulle, för alt af en tidning fullständigt följas i spåren, hafva sig upplåten en egen stående artikel i bladet. Om detta af en egentligen politisk organ ej kan begäras, fordrar hkväl rättvisan att icke förbigå det vigtigare af hvad konstsinret i vårt land på denna väg liksom på andra frambragt, och hvarom våra läsare billigtvis vänta sig ett omdöme eller åtminstone en närmare underrättelse. För ett land med endast tre millioners befolkning, och hvars läsarepersonal ej kan uppskattas till. mer än kanske femtondelen af den, som läser t. ex. tyska, måste det utan tvifvel räknas för märkvärdigt, att nu icke mindre än fyra särskilda läsebiblioteker utkomma, oberäknadt den myckenhet berättelser, som publiken intager i feuilletonsform. Våra bok-kataloger visa derjemte, att den romantiska litteraturen alldeles icke, såsom man säger, uppslukat den öfriga lärdomen; emedan tvärlom religiösa, historiska, juridiska, medicinska o. s. v. skrifter, jemte skolböcker af alla slag, utgifvas nu vida mer än förr. En och annan klagolåt, som föres af vissa ifrare ibland oss, om den nuvarande romanlitteraturens försämrade och, ännu värre, försämrande skick, faller vid närmare betraktande tillsammans öfver deras egna hufvuden, och har merendels ingen annan grund, än att desse kritici alltid ondgöras när någonting göres, som de sjelfve icke gjort. Att alla utkommande, öfversatta eller inhemska, romaner iro förtröffliga, kan visst ingen påstå; ej en sång det mesta lärer med skäl kunna räknas ill sådant. Men detta förhållande, som i sig jelf är högst naturligt, har i alla tider egt