Aftonbladet – 16 juni 1847, sida 2

Hör på, Lottap) fortfor Grönstedt, nu måste du göra fallvar af saken. Jag har redan tänkt derpå ... och sedan... Sedan du väl snärjt in honom, så skall här bli anna lif af... då ska vi spela cch dricka, och lefva som sjelfv: fan!... För tusan! klockan är åtta... och jag, som lofva några kamrater... Adjö med dig, Lottal i Näppeligen såg Lotta, eller, såsom hon nu kallades Amalia, sig ensam, innan hennes länge hämmade tårar gåfvc sig fritt lopp. Efter att en lång stund hafva gråtit, nåste hon slutlisen göra sig sjelf den besynnerliga frågan: hvarför gråte: jag? Har någon, så besvarade hon den sjelf, har någon : verlden skäl att gråta, så är det väl jag ... Jag är ännu e tjugu år,... och hvilket lif har jag ej genomgått! Herr Gud! hvad skall det slutligen bli af mig? ... Hennes ångest var ej så alldeles utan grund. Grön stedt hade talt om polisen... Liljensparre var dess che ... ämnen nog till fruktan för den, som inlåtit sig i et bedrägeri! Hon visste alltför väl, att, om sanna förhållandet yppa des, skulle hennes bekännelse, om än moraliskt trodd, e i juridiskt hänseende anses gällande, och hon fasade fö sitt öde... Dessutom hade en nyväckt sedlighetskänsla börjat Lifv: hennes bröst. Jeans kärlek för lektyr hade inbillat honom att den delades af alla. Således hade han lemnat Amali: böcker, och äfven sjelf läst för henne åtskilligt, som ho henne väckt aldrig förr anade känslor. Dessa hade så myc ket lättare att ostörda få rotfästa sig, som Brita, så snar det blef fråga om läsning, i hast flydde, som för pesten. I början var Amalia åhörarinna af blott artighet .. snart blef hon det af böjelse. Jean vågade ej någon kärleksförklaring i sitt eget namn men uttalade den i så mycket ömmare, bevekligare to) med de älskares ord, som förekommo under hans roman läsning. Men mest bidrog till hennes själsförändring, att hor för att riktigt kunna spela sin dygderdl, om söndagarn måste läsa Gudsord; detta öppnade för henne en ny verld om hvilken hon ej förr haft aning; men dit ledde nu.. det insåg hon... den enda, för henne möjliga, vägen ti) räddning. : Bland de böcker, Jean burit till henne, fanns äfve Thekla, en då för tiden mycket läst roman af vår geniali ske Jakob Henrik Mörk.