sammanhang, och utgjorde, genom det illa valda ställe, h hvarpå det kommit, det svåraste hindret, som ännu på min väg mött mig för handhåfvande af embetsåligganden, och jag har dessutom redan smakat en vidrig frukt deraf, då det af tit. Sjöberg begagnade uttrycket plilfredsställds redan blifvit så tolkadt af beställsamma utspridare och så förstådt af hörsagors enfaldiga uppfångare, som hade jag genom penningar låtit förmå mig att be.gära återkallelse af det förordnade åtalet, ja, man har till och med på riksdalern uppgifvit beloppet för denna supponerade medgörlighet. Hvarifrån ett -öådant rykte härleder sig, har jag hvarken vilja eller tid att efterspana, men det, i förening med andraomständigheter, hafva uträttat, att jag heldre Bnskar mig tit. Sjöbergs klander än dess loford, och önskar således att saken fullföljes; men för att icke blifva alltför vidlyftig, upprepar jag ännu en gång, att ingen personlig hämdkänsla förmått mig vidtaga det steg tit. Sjöberg nu önskar att jag skall återtaga, och att jag, af ofvan anförde skäl, fortfarande betraktar mig såsom icke målsegare uti ifrågavarande tryckfrihetssak, den jag, i hela dess vidd, fremgent som hitintills, hänskjuter till kanslersembetets handläggning, viss derom, att densamma med lika oväld, som lugn, varder behandlad, samt tit. Sjöbergs gjorda anhållan om åtalets nedläggande, till den kraft och verkan lag förmår, pröfvad. Stockholm den 44 Juni 4847. N. J. Ekdalil. Herr Justitiekänsleren har, efter tagen kännedom af Sjöbergs ofvanberörde skrift och kyrkoherden Ekdahls yttrande, funnit den af Söndagsbladsutgifvaren ingifna skriften ej föranleda någon åtgärd af justistie-kanslersembetet.