Aftonbladet – 16 juni 1847, sida 2

mr ting för mitt besvär... Derpå vänder jag mig till en flicka en bland de skickligaste i yrket ..och på fjorton dar kom: mer hon inte så långt med honom, att han törs begära er kyss... ta mig millioner tunnor tusan... jag förstår mi; på den pojken! Och vere det så, att han började arbet: igen, så gaf jag hela strunten på båten. .men hvad som ger mig kurage är, att han går och drömmer och gör in genting. Det är goda tecken, ty Miässiggang ist aller La ster Anfang, säger tysken. . Kära Grönstedt, hur i all verlden bär du dig åt att f veta allting? Det är min hemlighet, det! svarade han med ett för nöjdt grin. Lotta steg upp, gick till honom, och klappade honom på kindbenet: . Du kan ju vara snäll och säga mig det ändå... jag be höfver lära, jag med, ser du! Du lära? Hvad dj—-n är det, du inte kan?, Jo, jag kan ju inte göra dig till nöjes... jag lyckas jt inte ens i att förföra den arme Jean! Men, hör du, hu har du fått veta, att han är lat? Det angår dig icke. Söta dul Gack din väg! Vin och qvinnor göra män galna. Nå, så farväl, din tvärvigg! Men kom ihåg det, at intet godt ögonkast får du af mig merax Hon gick. . Hör, Lotta, var nu förnuftigl Jag vill ingenting höra -.-. jag kan nog få vetat ändå. På det hela taget, vet du då ändtligen så mycket förut alt jag just ingen ytterligare fara löper af att säga dig re sten. Blir du god, om jag säger dig alltihop? Lotta vände om igen. .. Jo, ser du, jag har gjort bekantskap med mästaren vic Asplunds fabrik... Det är han, som berättat mig, att Jear går, dag ut och dag in, som han gick och sof. Närfadrer gaf honom den der granna klockan, du vet, skulle han t: sig till att göra något... men det stannade i bakvatten.. Nu får mästaren till och med föra kladden... Hvad son förargar mig mest, är att han slöser bort så mycket pen gar på det förbannade fabrikspacket! Han erinrade sig ej Lottas härkomst... ej, att i hvarj menniskas bröst ligger ett djupt intresse för barndomen: minnen, ju sorgligare, desto starkare... att den, som i den kärleksfullt ingriper, har vunnit ett stort insteg i hjertat. Lotta hatade ej mera Jean. Hon bortvånde ansigtet för att dölja sin djupa rodnad