Aftonbladet – 12 juni 1847, sida 3

2) Att de unga hästarne under uppväxten lemnas ymnig-och kraftfull föda och god vård, samt endast skonsamt användas till arbete i de yngre åren. Tillräcklig och kraftig föda, helst kärna under första och andra vintern efter födseln är oundgängligen nödvändig. Föl efter samma fäder, och lika för sig komna när de lemnade modersmjölken, blifva, då de fodrats med hafra, stora, starka och kraftfulla, och de, som fodrats utan hafra, äfven med full tillgång på godt vallhö, blifva små och mindre starka. Engelsmännens konst att producera så utmärkta hästar, ligger i hafr säcken — och det är otroligt hvad en tidigt börjad och sedan under första uppväxten fortsatt hafrefodring kraftigt inverkar på fölens utveckling. Hvad som under första och andra uppväxtår.t i detta fall försummas kan sedan aldrig ersättas äfven med den starkaste utfodring under de följande åren. Det är synnerli-. gast under första, och äfven under andra året hästens blifvande störlek och styrka bestämmes af den utfodring och skötsel man då lemnar honom;och den som vill uppdraga i allo dugliga hästar bör låta fölen, redan medan de ännu dia modren, få dagligen något hafra, och sedan, synnerligast under första året, icke spara på utfodring härmed. Att en tidig och stark hafreutfodring gör en brådmogen häst, som sedan icke håller ut, är helt och hållet en fördom, så vida nemligen hästen tillika motioneras starkt, ty att fodra ymnigt, men ej låta fölet komma utur stallet, duger visserligen icke. Fölen böra derföre dagligen lemnas tillfälle att fritt röra sig några. timmar på en instängd öppen plats — eller ännu bättre på serskildt afstängd fölgård, med ett äfvenledes öppet, med foderhäckar försedt skjul, i hvilket de kunna gå ut och in efter behag. Valet af till fortplantning tjenliga individer af båda könen är dock för hästafyeln — såsom för all annan djurförädling — första vilkoret för uppnåendet af önskvärda resultater. Allmogen begår icke blott det felet, som vi ofvan antydt, att icke med urskiljning välja försina sten passande hingstar; äfven spatthalta och med andra ärftliga fel behäftade ston användas likt och olikt till afvelston, och man tyckes litet eller intet tänka derpå, att modrens så väl dåliga som goda egenskaper inverka på det blifvande fölet lika väl som fadrens. I denna väg kan dock ingenting tillgöras, annat än att på sin höjd de hästar, som på kronans bekostnad eller genom enskilda föreningars försorg tillhandahållas allmänheten, icke böra få begagnas till med ärftliga fel behäftade ston. I öfrigt måste valet af afvelsston helt och hållet öfverlåtas åt den enskilda omtankan, ty alla andra åtgärder äro dertill otillräckliga. Beskällare kunna och böra deremot, efter noggrannt skedt urval, tillhandahållas allmänheten — och utan att detta sker, är ingen förbättring med hästafveln att hoppas. Allmogen saknar nödig insigt och kännedom för att af egen afvel kunna utvälja de bästa och felfria hingstfölen; den saknar äfven tillgångar att behålla sådana föl såsom beskällare till den ålder då de dertill äro dugliga; och derföre är det alldeles nödvändigt att — så vida hästafyveln skall kunna upphjelpas — beskällare hållas allmänheter tillhanda mot en ringa afgift. De beskällare, som hittills från stuterierna årligen utsändts, hafva, såsom ofvan nämndt är, icke afsett produktion af arbetshästar. Att hafva dugliga sådana, är fullt ut lika vigtigt, som att tillgång finnes på dugliga hästar för vårt kavalleri; och vid förra landtbruksmötet voro alla ense derom, att för fyllandet af landtbrukets behof af goda arbetshästar vore det nödvändigt attdertill passande beskällare funnes att tillgå. Åsigterra voro endast delade i frågan om sättet hvarpå sådana beskällare skulle anskalfas. Några yrkade att detta borde ske på statens bekostnad. Flertalet af mötets ledamöter voro åter af den mening, att detta lämpligast skulle kunna tillvägabringas genom enskilda, provinsvis stiftade, föreningar. Vi äga ock redan trenne sådana föreningar, nemligen två i Wermland och en i Upland. De Wermländska hafva redan fortgått i några år. Den ena af de Wermländska föreningarne söker att genom utstationering af goda och felfria Norrska hingstar förbättra provinsens hästafvel. Den andra verkar för samma mål genom från England uppköpta hästar af Clevelands racen. Båda dessa föreningars verksamhet har redan ledt till lyckade resultater. Den Upländska föreningen, som helt nyligen blifvit bildad, har, i likhet med den äldre Wermländska föreuingen, gjort det till sitt mål, att genom tillhandahållande af utmärkta, för landtbrukets behof passande beskällare af-norrsk eller norrländsk race) förbättra. provinsens hästafvel. Föreningen stiftades den 26 Januari detta år, och Täknar redan 352 aktieägare samt en fond af 4450 r:dr r:gs. Nio hingstar äro för föreningens räkning redan uppköpta och placerade i olika delar af provinsen, och det är att hoppas att äfven.denna förenings bemödanden skola krönas med framgång. ) Det är en gammal sanning: Ingen är profet i sitt cget fädernesland. Detta besannas ock deraf, att Westernorrlands hushållssällskap vid dess allmänna sammankomst den 5 Februari innevarande år beslutat att hos Kongl. Stuteristyrelsen anhålla, det en hingst af Strömsholms-race måtte inom Jänet blifva stationerad, för att vidmakthålla och förbättra den i orten befintliga, och för dess rörelse särdeles passande hästracen. — Dock får tilläggas, att sällskapets förvaltningsutskott väl funnit, att detta lämpligast borde kunna ske genom inköp och stationerande inom länet af några goda norrska hästar, men som utskottet icke kunde tillstyrka kostnadens utgående ur sällskapets kassa, i anseende till dess inskränkta tillgångar, eller hoppas åstadkomma den genom en uppmaninz om enskilda bidrag: hade utskottet ansett en Strömsholms-hingst böra från Kongl. Stuteristyrelsen reqvireras. (S 3 af Protokoll, hållet vid Westernorrlands läns Kongl. Hushållssällskaps allmänna sammankomst i Hernösand å dess högtidsdag den 5 Februari 4847; integet i Hernösands-posten innevarande år, 2 8.) TLANDADE ÄMNEN.