Aftonbladet – 11 juni 1847, sida 3

saken. NÅGRA BETRAKTELSER I ANLEDNING AF DEN JURIDISKA UNDERVISNINGEN I FRANKRIKE. Frankrike, som i de politiska lärorna och så många andra vetenskapliga forskningar kan sägas gå i spetsen för den europeiska civilisationen, står, blott för att tala om den juridiska dsciplinen, så högt, och har från statens sida gjort så mycket, att det förtjenar uppmärksamhet, ej mindre än, om möjligt, efterföljd i alla anandra länder, sjelfva England alldeles icke undantaget, som eljest så gerna skryter öfver sina institutioners fuilkomlighet, vid sidan af sin granne på andra sidan om kanalen. I hänseende tiil jurisprudensens utveckling och inrättningar för meddelande af undervisning deruti, måste England liksom Tyskland gifva Frankrike högra handen. Hvad skall man då icke säga om Sverige, hvars akademici likväl med så mycket sjelfbehag yfvas öfver grundlighetp, och nästan som ordspråk tala om den franska ytligheien. I Frankrike äro de juridiska fakulteterna, uti åtta af de förnims!a provinsstäderna, hvardera försedda med fem professorer; under det att Paris ensamt besitter aderton, hvilka dock i det af ministern för undervisningen nyligen föreslagna och något förändrade systemet torde komma ait i.skränkas till tio. Lärokurserna omfatta: Romerska rätten, Civillagen, den civila och kriminella Praktiken, Rättegångsordningen, Brottmålslagstiftningen, Handelslagstiftningen, den Administrativa -jurisprudensen, Al!märna Folkrätten, Romerska och Franska Laghitorien, Franska Konstitutionen, och slutligen den Komparativa lagkunskapen. Och alla dessa ämnen, behandlade såsom särskilda discipliner hvar för sig, med egna lirare, utgöra i Frankrike icke tomma titlar, blott ämnade att lysa på prelectionskatalogerna, upprättade för tomma auditorier — något som alls icke brukas i detta nytlighetens land, — utan omfattas och åhöras med en ifver och värme, som i andra länder skulle förvåna. Antalet af juris studiosi stiger i medelräkning till 5300, hvaraf 3009 i Paris ensamt. Och deita är händelsen, oaktadt de juridiska lektionernas afhörande icke utgör en akademisk skyldighet. I sitt nya förslag synes ministern dock vilja göra det obligatoriskt för det stora antalet af kandidater till de administrativa embetsverken; men för notariater och juridiska tjenster i öfrigt skulle det fortfara som hittills. Sverige är väl jemförelsevis ett till sina medel mycket ringare och folkfattigare land. Likväl hafva få samhällen att uppvisa ett äldre, på faktiska institutioner grundadt rättstillstånd, hvilket i den Skandinaviska Norden går upp till den aflägsnaste forntid, den djupaste hedendom, hvarifrån våra landskapslagar härstamma. Men hos ett folk, som åtminstone i afseende på vissa stora principer aldrig kan sägas hafva varit försänkt i rättlöshet, hos ett folk, som aldrig sett sina gamla, juridiska förhållanden undertryckta, qväfda och bortblandade genom en fremmande rättsordning (såsom det af ålder skett i Tyskland och Frankrike, der Jus Romanum och Jas Canonicum undanträngt den ursprungliga germaniska och galliska lagsättningen, och alstrut en legislativ blandning af mången gång vidunderligt slag), hos ett sådant folk, med ett ord, som i allt det hufvudsakliga besitter en inhemsk Rätt, med nationen sjelf sedan äårtuson uppvuxen och i och med dess egna natur utvecklad, borde väl också det juridiska studium stå högre, än det verkligen för närvarande gör. Det skulle leda oss för långt att nu taga i betraktande orsakerna till denna disciplins nedhållande, i afseende på nationen sjelf. I förbigående må vi blott nämna, det vår mening hvarken är att neka, det Sverige, i synnerhet under det gamla Carolinska tidehvarfvet egt och äfven inom våra dagar eger förfaltare, som kunna räknas till antalet af store rättslärde, likasom det otvifvelaktigt besitter flere afgjorda kapaciteter på den praktiskt juridiska banan, ej mindre än en aktningsvärd och på det hela oberoende domarepersonal. Men vi önskade fästa uppmärksamheten vid den omständigheten, att folket i stort, på ell nästan oförsvarligt sätt lemnas i okunnighet om sina rättigheter och skyldigheter; det är: lider brist på den nödvändigaste undervisning i lagar och författningar. Härigenom måste hända, hvad också dagliga erfarenheten så bedröfligt intygar, att tusentals felsteg och brott i synnerhet inom allmogen begås af ett slags halfkännedom om rätt och orätt. Att vårt folk besitter ett djupt, likasom instinktartadt intresse för sjelfva det Rätta, i och för sig, är en allmänt erkänd sak; och den offentlighet, hvarmed våra domstolsförhandlingar ske, underhålla naturligtvis detta nit, hvilket i öfrigt bevittnas af de vanligen så talrikt besökta tingep. Men då hela detta, för alt Så Säga, juridiska sträfvande hos våra menigheter icke ledes, än mindre grundlägges genom ordentligt inplantade primitiva lagprinciper, så försättas de härigenom i ett slags, om vi så få tala, process-yrsel, hvilken ofta medför de men—— — sj rr — — Ä—-S—-LLjijyyjj —