vensom skolhus. På aftonen dansade man der — efter 7 trummor. Dansen var så vild som man kan tänka sig den; tre eller fyra fruntimmer och en karl dansade, och rörde dervid hufvud, armar, ben, händer, ja till ceh med fötterna med en märkvärdig hastighet. Uppassare med facklor belyste scenen och gaf den en ännu besynnerligare pregel. — På några klippor låg en fästning, hvars besättning för ögonblicket bestod endast af en kommendant och en mängd gamla qvinnor, emedan alla de öfriga voro nere istaden. På vallarne funnos 143 å 44 jemmerliga kanoner, som man inköpt för 90 svin pr stycket. Folket kunde här lefva som i ett paradis: det hade allt hvad det behöfde, öfverflöd af frukt, en otrolig mängd af fisk, ett godt klimat. Invånarne äro dessutom af en vacker race, samt förnöjda och tillfredsställda med sin lilla verld, endast de icke voro utsatta för fransmännens fiendtligheter. Tre af våra naturforskare (Behn, Reinhard och Thorman) företogo sig härifrån med en liten kutter en ganska besvärlig cch farlig expedition till en atol (korall-ö), der bränningarne på alla sidor bröto starkt öfver alla ref. Vädret uppehöll dem en dag i stark solbetta och under en natts oafbrutet nedströmmande af vatten, innan de kunde försöka l.ndstiga; och Byger tvang dem att kapa ankaret, för att icke krossas mot klipporn:, emed.n fartyget dref Infedingarne, som voro med ombord, väntade på en passande dyning, som kunde föra en kanot-öfver bränningen. Då ögonblicket var inne, arbetade de afalla krafter, och kanoten for af med en obeskrifiig fart på toppen af en dyving in öfver bränningen och blef nediastad på ko