Aftonbladet – 7 juni 1847, sida 3

i skyn; en sådan dag satt familjen Flink, nöjd i sin fattigdom, rundt omkring ett litet omåladt trädbord, husets enda tillhörighet af detta slags möbler. Flink sjelf bade nyss hemkommit och lagt sig på soffan att hvila efter dagens släp, då en häftig knackning hördes på köksdörren. Sonen, en 9 års gosse, som skickades att öppna, kom tillbaka andfådd af förskräckelse och kunde ej säga mer än: ,Poliserna. Hack i bäl efter gossen in!rädde med hattarna på. sina hufvuden och käppen i händerna tvenne, den cna i grå, den andra i blå rock klädda, medelålders karlar. Flink rusade upp vid deras åsyn och snart stod hela familjen på benen som tända ljus. Finns det någon flicka här, som heter Nelly ? frågade den ene. Ja ha, hvad vill ni med henne, sade Flink i det han makade sig allt närmare den af förskräckelse dignande Nelly. ,Det angår dig inte. Hon skall följa oss. ,Säg först hvad ondt hon gjort? ,Vågar du mucka, din trasvarg?, Vid detta sista ord ledde busets äldsta dotter en fjortonårig flicka Nelly längst bort i ett hörn af rummet och ställde sig framför henne. De andra tre barnen följde älds!a systerns exempel och snart stod Nelly inom en sköldborg af de små vännerna. Om mina kläder äro trasiga cHer ej hör icke hit. Kunnen J ej söga hvad ondt flickan gjort, så gån J inga rätta ärenden, Vi ha stadsfiskalns befallning. Visa mig den. nvVet du inte hutl ågYInte skrämmer ni mej, att lemna flickan. Nå, så ta vi henne väl sjelfva., När vid dessa ord de båda polisbetjenterne närmade sig barnen, ställde sig som på ett gifvet tecken far och mor framför sina barn och sålunda stod Nelly skyddad bakom hela den lilla familjen. xUr vägen ert satpackn, sade ena polisbetjenten och trängde på, följd af sin kamrat. Flink och bans barn stodo dock orörliga och polisbetjenterne, som först skulle undanskeffa Flin