Aftonbladet – 5 juni 1847, sida 3

betydelse är biltog och der under ett främmande autokratiskt väldes inflytelse fosterlandskänslan måste inskränka sig inom nog trånga gränsor 7 Kan det vara med full öfvertygelse skalden under nuvarande förhållanden uppmanar sitt land att vara fritt cch gladt och tryggt? Minnes han ej, att äfven den högsta dsmåremakten derstädes vid flera tillfällen saknat oberoende, att landets finansväsende, illa förvaltadt, ej af nationen kontrolleras); minnes han ej, att finska studenter blifvit relegerade för alt hafva bevistat det skandinaviska mötet och der med en rädd och osäker stämma vågat yttra några oskyldiga ord? Känner han ej, att man genom språk och seder, till och med proselytmakeri, söker russifiera finska nationen, sarot att ett tryckande spionsystem existerar med utsigt åt Siberien, en utsigt, som åtminstone. är fri? Det har gått an att sjunga, såsom Runeberg, i en provins, der ej någon insurrektion är att befara. I Polen deremot skulle vissa uttryck i sången hafva förpassat sångaren till Nartschinck; i Finland bedömas de kanske från höjden såsom fraser utan betydelse. Hvilket intresse hade väl Finland deri, att dess söners blod togs i anspråk till undertryckande af den sjelfständighet Polen med så mycken rättvisa sökte tillkämpa sig, eller att det flyter bland ryska leder i striden mot det tappra kaukasiska folkets sjelfförsvar? Icke skedde eller sker det för den finska fösterjorden. Annat var det då finska tapperheten var införlifvad med den svenska, i troget fostbrödral:g. Då drogs svärdet för ett gemensamt fidernesland, för en gerhenssmära. Det var Finlands glänsande forntids Dit höra målningarna af Finlands söners kämpadater. Men dess framtid! Hvem förmår genomskåda den? Icke synes densamma för ett fosterländskt sinne särdeles lofvende. Det är då egentligen landets yttre pittoreska natur, dess hemhärdar, dess penater, som bänfört skalden, så framt ej den sista stansen skulle röja en siareblick i frarftiden. Ho vet! Hänsyftsr åter sången endast på dessa föremål, så låna de sig visserligen äfven åt den poetiska tankeflygten, men ej innebära de det upphöjda, det sublima och storartade, sam innefattes i begreppet om frihet cch fädernesland. Det vill derföre synas mig, som om jag hört näktergalen i on bur framtvinga hrmoniska slag, af en art, oväntade af en innestängd sångare, En aktad åldrig man från den andra stranden, längesedan afliden, besåg en gång öfningarne af våra trupper. Vid åsynen af svenska soldatens lediga hållning, hans glada och öppna anlete och de kända kära svenska färgerna, betogs hn af en smärtsam känsla, återkallande i minnet fordna dagar. Han öfverrashades, med bortvändt, tårdränkt öga, framsutkande: jag känner i detta ögonblick, att jag ej äger nigot fädernesland;; och dockuppfyllde han troget pligterna mot det land han tillhörde. Denna hemliga t:nka torde ännu uppstå i månget finskt bröst, då dess ägare närmare undersöker ställningar och förhållanden. Men om, oaxktadt alla mötande svårigheter och tvingande omständigheter, snillet och känslan bryta s:g väg, alt uppsöka blommor på en ofruktbar mark, buru rik skulle ej skörden blifva om de obehindradt finge utveckla sn kraft i e!t land, der regeringssättet och allmänna opinionen med:dem skulle sympalisera; der skalden icke beböfde låna sin inspiration åt drömbilder, utan lifva med sitt gudaspråk patriotismen, der fäderneslandet, fattadt i dess högre mening, är en sanning. Hvilken svensk skulle också icke önska alt Elgskyttarnes och Grafvens vid Perho sångare ville följa efterdömet af sin utmärkte landsman professor Norström eller det af en annan landsman, Selmas snillrike och älskvärde skald. Vårt land) blefve då också hans. Har skulle, en annan Phönix, liksom uppstå ur vå Istore nationalskalds; Tegners, aska; och likson ban, blifva en ära för sitt nya fädernesland till hvilket hans sångmö redan-hör genom dett: manliga och kärnfulla språk, egnadt att tolk: bjeltars bragder, folkets frihet och höga foster ländska intressen, hvilket, försköpadt i han hand, sedan länge beredt honom en odödlig la ser. Det svenskt-finska fäderneslandet var oc) den moderliga famn, der han först såg dagen T Ett sjelfskrifvet rum vore då utan tvifvel fö honom öppnadt i det vittra samhälle, der 5:n stjernor af första ordningen nyligen lyktat si Ilysande bana och der hans eminenta litterä ra för!jenst redan förvärfvat honom den hög Ista belöningen. Den enda eröfring österut, son numera är föremål för Sveriges ärelystnad, ä den af en och annan stor kapacitet från de ferdna broderlandet. Sverige har ej stor? ma terieila fördelar att erbjuda; men här, härp, vårt land, hafve wi allt hvad som verklige: finres i det så skönt besjungna Finland och äf Iver i verkligheten elt och annat af hvad skal Idens fantasi endast skapat eller hoppats. Unde; också en ren luft och klar himmel pjuter de gamla Sverige en ren och sansad frihet, hal I mognat till klar uppfattning af det allmänn: menniskovärdet, och, sträfvande till fullkomli gare utbildning, känner det sig lyckligt att ägt lett konstitutionellt samhällsskick och en styrelse som synes uppsöka och hylla förtjensten. De lär dock något att bjuda på.