Aftonbladet – 5 juni 1847, sida 2

det bevekligaste bad Sara komma och se tili deras sjuka moder, som måhända icke hade minga dagar qvar. Saras första känsla vid läsningen af detta bref var icke sorg öfver modrens sjukdom: icke deltagande i den systern förestaende, betydelsefulla r. ligiösa akten, utan en dunkel, sväfvand: känsla, att rätta tiden nu vore inne, att skaffa benne hämnd för systerns (företräde i föräldra huset. Det är väl icke så farligt med kärringen, tänkte Sara, och den tossan systermins kyrkogång vill jag platt icke öfvervaran — cceh derför begaf hon sig icke åväg förr än ganska sent på Christi himmelsfärdsdag. . I gröna kammaren hade Nelly, vid anblicken af moadrens lik och vid den grämande tanken, att den gamla dött så enam och öfvergifven, fallit i vanmakt och Sara möttes vid sit inträde i rummet af den, för hvarje mera känslig än hon, skakande taflan, af den unga flickan utsträckt öfver den åldriga modrens kallnade stoft. . Siså ligg inte här och åbäka dej, blef Saras första utrop, med hvilket hon tog Nelly våldsamt i armen och slängde henne från sängen. Förargad och äfven något skrämd öfver systerns fort arande sanslöshet, bemödade hon sig att rued kallt vatten och andra resgentia bringa dn afsvimmada till Lf. Mn mor! min mor! blef Nelys första utrop, sedan bon åter qvicknat vid. . Ja, skrik du, litet högro, jaja, 8 5.adu vill hon ska höra dej. — Skäms du inte, gamla menniskan, li ga sisåder och jama som en äggsjuk kattur ge! Det vore bäure du bjelpte mej cen styra te en hederlig begrafning! Nelly, som under denna mofilog återfålt sin fulla sans, reste sig i hela sin längd, stod några ögonblick mållös och med stel blick fästad på systern, vände derefter ögoren på modrens lik, som ännu qvarlåg i sängen och utbrast i häftig, nästan konvulsivisk gråt. Du å ohjelplig! Gud hje:p en lån TI ena sådan grinsimpa,, sade Sara? det hon slängde ut genom dörren, för att begifva sig till några gr.nnhustrur att rådgöra om begrafning m. m.