så länge; kläder bar hon tillräcklgt, och så får hon arbeta för husrummet så mycke hen kan. vad säger moster om det? ,Det vore inte så ogalet, kan jag tänka, gjorde Supström sitt varliga inpats. Ä det på det viset, kan du ta hit ungen här som helst, och jag ska nog lära henne huru en sannt kr.stelig husmoder bör se ut både inför Gud och menniskor. Tack, morbror och moster, om en par tre lar ska bon, på Guds makt, vara här, Dessa yrd yttrade Sara i det hon tog afsked af det värdiga paret. Utkommen till åkdonet, som hon körde sjelf, yttrade Sara för sig eller rätor: änkte högt, ungefär sålunda: Nu får len nibbgäddan nog sina fiskar varma. Kommer hon väl en gång in i det der hushelvetet, så har hon fått sju för tu för alla förargelser hon skaffade mej, Några dagar derefier var Neily introducerad bå det obyggliga Snuskvik. Hon hade väl gjort något motstånd, att utbyta sitt lugna föräldrahem emot detta näste, men då hon dels aldrig verit på Snuskvik, dels endast till utseendet kände sin morbror och moster, som inneistaden alliid varit stillsamma och höfliga; dels icke kunnat få någon annan tjenst eller sysselsättning, samt slutligen icke kunde ensam qvarstanna i den tomma föräldraboningen, saknade hon alla rimliga förevändningar, att sätta sig emot systerns förslager. Första dagen mottogs Nelly ganska kärvänligt. Mor Kajsa hade tillcch med skurat golfvet, hvilket icke skett sedan föregående julafton, cch vädrat rummet och till och med rentvättat fönstren, hvilket icke skett allt sedan de öfvertogo torpet. I början gick det också teraligen bra. Supström höll sig nykter i några dagar och mor Kajsa föresatte henne spånad, söm cch diverso andra slöjder. Svart afkastade likväl de båda makarne den antagna masken, och visade sig uti sin rätta skepnad. — Nelly ryste, men, en gång inkommen i denna kula, saknade hon utväg att komma derifrån. Med för:äran såg hon Sups!röms första Tus, hvers vidriga intryck likväl nästan utplånades