Aftonbladet – 29 maj 1847, sida 3

och Åke inkom således utan någons tillbjelp. Då han hemkom, var han öfverlastad och blef Get än mer, genom förtärande af medfördtbränvin. Ellse var, då Åke inträdde, vaken, men han frarmtog sjelf gröten och Ellse såg honom. förtära en del deraf, utan att hon kände någon ånger öfver ogerningen. Den återstående delen af arseniken jemte knifven qvarlåg på bordet, utan att sådant fästade Åkes uppmärksamhet. Ake lade sig efter måltiden till hvila på bänken, och först vid ottan började giftet verka, hvilket yttrade sig genom täta uppkastningar. Om morgonen den 48 hade Åke jemte Ellse och begge de hemmavarande barnen ätit af den qvarlemnade gröten, utan att hon eller barnen deraf känt något illamående: Anders Persson förnekade att hafva hemfört arsenikstycket eller om morgonen ätit afden förgiftade gröten. För öfrigt var det på hans uppmaning modren beslutat bekänna sitt brott. Bengta Persdott;r uppgaf, att, sedan Åke Johnsson var död, kom Ellse till henne och begärde, det hon ville gå till åklagaren och bedja honom, vid den blifvande undersökningen, ej alltför strängt gå till väga mot Ellse: Och hade Bengta, åtföljd af sin moster, Margaretha Persdotter, fullgjort detta uppdrag. Nils Persson, broder till förenämnde Anders Perssons fästeqvinna, har bört Anders Persson berätta, det han i Oktober 4844 hos en person i Skjettilljunga kemtat arsenik, för att begagnas emot råttor, och förmodade Anders, att Åke af samma arsenik blifvit förgifven; tilläggande, att för omkring 44 dagar sedan hade han hört Ellse Persdotter säga, att, om Åke icke fått den sista kuren, så hade han icke dött. Hanna Persdotter, Anders Perssons fisteqvinna: att Ellse för kort tid sedan yttrat, det Ake Johnsson kastat upp den första portionen gröt, han förtärde, men sedan Ellse stekt den återstående delen, hade Åke fått behålla den. Både Ellse och Ånders sade sig icke erinra, det de fällt dessa yttranden. Följande dag uppgaf Ellse sig, först sedan barnen lagt sig och somnat, hafva skrapat arsenikstycket, samt att, då hon satte lerkärlet i sängen, hade hon ännu icke lagt arsenik på gröten, utan tagit de sönderskrapade smulorna, inlagda i ett papper, med sig i sängen. Föresatsen att afhända Åke lifvet fullbordade hon icke förr än Åke hemkommit och emot henne utfor i otidigheter och slag. Då först strödde hon-en del af arseniksmulorna i grötfatet, hvilket hon, i liggande ställning, kunde nå med händerna. Sannt var ej, att hon följande morgon ätit af gröten. Ake hade deraf förtärt, näston allt; resten utkastade Ellse. Kort förr än Ake dog, tillkännagaf han sig vara hungrig och fick då af sin ootter Hanna ett stycke bröd, som, låg i fönstret. Genast efter förtärandet deraf blef Åkes ansigte yanställdt och rosslingen hördes i bröstet, hvarföre både Ellse och Hanna Akesdotter, för att skaffa biträde; sprungo till Akes syster, Hanna Johnsdotter, men, då de i sällskap med denna och dess man, Nils Torstensson i Nöbbelöf, återkommo, var Åke, som under tiden lemnats ensam, redan afliden. Anders Persson: Dagarne före den 47 September voro Ellse och Åke oeniga, dervid Åke siog henne.l som sedermera visade Anders en stor blånad på bröstet, den hon uppgaf Ake hafva tillskyndat henne medelst stöt af ett Gvastskaft: Else tillkännagaf då mycken förtrytelse öfver ke, under yttrande, att det vore godt vara af med honom. Samma dag ogerningen skedde hade modren synts mer än vanligt utledsen öfver förhållandet med Åke, men någon den ringaste aning om Ellses förehafvande hade ej hos Anders uppstått. kt Kjersti uppgaf nu, att hon, innan Åke kemkom, djupt insomnat och visste således ej om hvad då sig tilldrog. Hennes förra uppgifter voro således osanna. För öfrigt hade hon glömt hvad under Åkes sjukdom sig tilldragit. Plitsten hade hon likväl vidl uppgifne tiden innehaft och deraf bakat kakor. l Detta vidhöll hon, oaktadft modren sade det var osannt, samt att förra berättelsen, blott på hennes uppmaning tillkommit. ö Margaretha Persdotter sade sig väl varit i sällskap med Bengta hos åklagaren i Öksjö vid uppgifne tillfället, men icke kunnat höra Hvad denna då yttrade... ; Hanna Åkesdotter sade sig nu besökt fadren sista dagen han lefde. Han uppgaf sig då vara plågad af hunger, och gaf honom då Hennaen i: fön-, stret liggande brödbit. Under förtärandet deraf på-! kommo dödsplågorna. Som Ellse dervid öfvergafl. huset, hade Hanna af räddsla icEc velat stanna en-; am qvar med den aflidande, utan åtföljt Elise tilll. kes syster, Hanna, hvilken, jemte sin man, skyndade med de begge förenämnda qvinnorna tillbaka till Åke, som likväl då befanns afliden. Hanna Jonsdotter : Måndagen den 292 September besökte hon brodren, som befanns mycket sjuk. Hanna erbjöd sig då vaka öfver honom. Betta fillstadde likväl icke Ellse, men lofvade att, om Åke om natten blefve sämre, då derom lemna underrättelse. Hanna kände då på Åkes fötter. De voro ej Kalla, och hon aflägsnade sig., Innan Hannas bortgång hade Ellse lagt sig vid Åkes sida, dervid denne vändt ansigtet emot henne. Hon tycktes dock be-l svärad häraf och bad honom icke hålla ögonen sål stirrande på henne, uton i stället försöka vända sig bort. Då Åke aflidit, var han blåsvart på lår och i höfter. När Hanna, i anledning af ryktet om Åkes) förgifniog, sporde Ellse, sade denna, att ryktet upp; ; kommit deraf, att en del sönderstött plitsten legat på bördet samma dag Åke insjuknat. ; Häradsrätten dömde Ellse. att balshuggas. Hofrätten återförviste målet, i anseende till någon ofullständighet i ransakningen. Ellse, åter hörd, uppgaf nu, -att hon strött så litet gift på gröten, att Åkes död omöjligen deraf kunnat vållas. Han bade sannolikt blifvit qväfd af det bröd, han kort före aflidandet förtärt. Det återstående giftet, hvars qvantitet Varit serdeles obetydlig, hade hon utkastat på det ställe, hon för Måns Persson utvisat. Den 20 September hade Åke varit friskare och uppstigit, men dagen derpå åter blifvit sämre, Kjorsti sode sig nu aldrig innehaft någon plitsten. Ellse återtog sin sista berättelse och uppgaf sig alldeles icke strött något gift på den af Åke sedermera förtärda gröten. Förut hörda Dorothea Eriksdotter: att hon vidhåller sin redan afgifna berättelse, med tillägg, att hon vid ett tillfälle, under det ransakningen ännu icke Var afslutad, hört Ellses dotter, Bengta, yttra, att uti Ellses hus funnits en flaska bränvin med uppblandad arsenik, deraf Åke dock ej något för