Aftonbladet – 29 maj 1847, sida 3

Snart voro slädarne förspända, som skulle föra de ung: tu till deras bostad, tills vidare Frötuna prostgård. Brud och brudgum, tärnor och föräldrar påpelsade: oeh inpackades i en stor rack, och tåget salte sig i rörelse Främst for spelmannen jemte tvenne skärgårdsgossar med stora sprakande furubloss; så kom racken, så alla de gäster, som hade samma väg, och slutligen en släda med blossbärare, I prostgården vinkade snart de upplysta fönstren sir fryntliga inbjudning till hemmet. Man skyndade der ati altaga reskläderna och ett hjertligt: välkommen! hördes ill barnen ljuda från prostens och prostinnans läppar. Låtom oss,, sade prosten, fattande sin sons och sonhustrus händer, låtom oss på våra fäders fromma vis med bön och åkallan börja, från det minsta till det största, allt hvad vi göre och låte! Det vigligaste af alla företag ir äktenskapets ingående. Så atbedjen eder Guds välsignelse öfver eder och edert hus! Jag vill instämma deri: ud välsigne ederi! Se, de äro många, som gå miste om len lycka, verlden gifver, men frid, kärlek och belåtenhet kunna blifva allas lott, som derom allvarligt bedja och belita sig. Begifven eder nu till rol Frid vare med eder!) Tärnorna införde bruden: i brudkammaren, de gamla singo till hvila och Gustaf väntade med otålighet det ösonblick, då de glada flickorna, återkommande från Albertina, med ett: bjertligt: god natt! förkunnade honom, att hon nu bidade hans ankomst... Ej långt derefter stodo Kärleken och Hymen bredvid de älskandes säng och bevakade deras första sömn. Hvad gör du, min bror ?, frågade Kärleken mildt, då han märkte, att Hymen bortplockade alla de trubbiga, alla de med bly försedda, pilarne ur hans koger; oeh blott jvarlemnade de gyllene... shvad gör du?) Jag, svarade Hymen, Jljuft öfvertalande, shar helgat lenna kärlek. Du fir ej taga flykten för fläkten af din ororsande. Jag älskar dig ju-så ömt, vill så gerna qvarhålla den flyktigaste af alla gudomligheter. Du har sjelf medvälbehag mången gång åskådat dessa mina gunstlinars ömma böjelse för hvarann,.. O, känk mig dem!s Din bön vare dg beviljad! svarade Kärleken, och, ill bekräftel:e af sitt löfte, kysste han de lyckliga slum