Aftonbladet – 29 maj 1847, sida 3

dad undsättning af några tillkomna skärgårdsgossar, ånyc störtade fram och sleto bonom ur gubbarnes händer. If. rigare och ifrigare blefvo anfall och försvar. Medvetande af tilltagande krafter å den ena sidan, och förtroendet til obrutna å den andra, ökade stridens häftighet. Fåfängan. och egenkärleken voro ej heller dervid syss jolösa; svaret på den: frågan: hvem skall råda? gafs frår begge hoparna med: vil vi!... Segren blef hederssak. Gossarne släppte hvarandras händer, slogo armarna om hvarann, och bildade sålunda af ringen en kedja; med hvilsen de hvarf efter hvarf omlindade brudgummen, till dess let hela liknade en knut, som, hårdare och. hårdare tilllragen, slntligen syntes omöjlig att upplösa. Fastare omsluter icke jätteormon sitt rof, än gossarne här omslöto sin älskling. Han stod fjettrad, såsom af ölets hand, och kunde icke försvara sig. Föremål för både sröfring och beskydd, hade han aldrig varit värre deran, in på denna sin hedersdag. N Med ursinnig förbittring slets man om honom :.den ullvarsamma leken hade nått sin höjd..; prosten såg höom blekna... vinkade sin vän kaplanen... begge närmade sg skyndsamt till de kämpande och låtsade taga uti... Då förlamade vördnaden för dessa tvenne gråhårsnän modet och krafterna hos gossarna, hvaremot de gamle vunno förnyad styrka... knuten löste sig, liksom af sig jelf ... och brudgummen var ur klämman. Han var näppeligen räddad ur sina fordna kamraters veskyddande händer, innan hans unga maka, nu beröfvad ina brudliga prydnader, åter inkom. Enligt gammal svensk sed, som ännu i dag noga iaktages af vår allmoge, bar hon omkring kallskål med skoror i en stor, blank kittel, hvaraf hon bjöd åt alla gästerna. Hon var så skön, så intagande i sitt sätt att uppfylla lenna en ungmors första befattning, att en af de förnämsta uämparna för Gustafs frihet, med ögonen fästade på henne, viskade till honom: För något så vackert lönar det mödan att kämpa på if och död ; Kämparne släckte i den svalkinde drycken sim hetta, inder det att flickorna som bäst varnade hvarandra för örkylning.