Aftonbladet – 29 maj 1847, sida 3

EN ENEA, DÖMD FÖR ATT HAFVA FÖRGIFVIT SIN KARL. (Slut fr. gårdagsbl.) Vid tinget den 4 Februari 4846 förklarade Elise, under tårar och med ord och åtbörder, utmärkande en ånger, som-i början syntes oförställd, att hon nu mera kommit till närmare besinning öfver sitt brott, hvilket hon, för att lätta sitt samvete, ville uppriktigt tillstå. Ledsen vid sammanlefnaden med Åke Johnsson, af hvilken hon ständigt misshandlades, hade hon ofta önskat att blifva honom qvitt, ehuru till en början något beslut att afdagataga honom icke hos henne uppstått. Till följd af hennes grannars och vänners tillstyrkande, hade hon beslutit söka förmå honom i vänlighet aflägsna sig från hennes hus. Bå han härtill icke ville samtycka, hade hon icke låtit skattskrifva honom för sistlidet år, under hopp att Ake sjelfmant skulle öfvergifva huset. Han gjorde ej så, uten uppförde sig i stället som om han varit busbonde. På sednare tider drack han mera och blef särdeles oregerlig. Else beslöt då, den 16 September 4845, att förgifva honom. Följande dag uppsökte hon ett stycke arsenik, som hennes son, Anders Persson, för längre tid sedan hemfört, för att begagnas till utödande af råttor. Om qvällen sökte hon enslighet, hvilket var så mycket lättare, som Åke var ute på skjutsning. Härunder skrapade hon med en knif från arsenikstycket fina smulor på ett papper. Sedan hon med barnen förtärt sin aftonmåltid, bestående af potatisgröt, tilllagad i ett lerkärl, hade hon strött cn del af arseniksmulorna på gröten och, sedan hon jemväl lagt sig, satt densamma under sängdynan, för att hålla gröten varm. Åke hemkom cmkring kl. 44 på natten. El!se hade lemnat dörren till stugan öppen TR RR nn mr bn rg TE BT Te mr AE