Aftonbladet – 29 maj 1847, sida 2

SAULIIV VILA Fia TT UNNA äta RR nn a TR SE EE minskade utgifter för brottmålslagstiftningen och i moraliskt genom det uppväxande slägtets förädling. Måtte man behjerta denna sanning, så att en så vigtig undervisningsgren icke längre blifver beroende endast af den enskilda välgörenheten. Zl REPRESENTATIONS-KOMMITTEEN. Då snart tvenne veckor redan förflutit, sedan representations-kommitteen ånyo sammanträdde, för att fortsätta och afsluta sitt arbete, så torde mången biand allmänheten undra öfver den tystnad, som Aftonbladet iakttagit -öfver fortgången af kommitteens förhandlingar, oaktadt alla äro öfverens om vigten af deras föremål. Inseende att denna förundran är naturlig, böre vi derföre äfven tillkännagifva, att det icke är af en tillfällighet, utan med afsigt, som vi både urder mellantiden sedan kommitteen förra gången åtskildes, och nu sednast efter ledamöternas återkomst ända hittills afhållit oss från något ordande i frågan; samt framlägga skälen till denna tysnad. i Några ord skola; såsom vi tro, vara tillräckliga, att åskådliggöra dessa skäl för läsaren. Om det nemligen i allmänhet utgör ett åliggande för pressen att följa de allmänna ärendernå med en noggran uppmärksarihet, så kunna dock stundom serskilda fall förekomma, i hvilka det är af stor vigt för framtiden, att allmänna tänkesättet öfver en eller annan samhällsangelägenhet får tillfälle att uttala sig och bära frukt, utan att sådant af den ena eller andra meningens anhängare kan skyllas på nyss föregående bearbetningar ifrån pressens sida, på upprörande af mängdens passioner, m. fl. verkliga eller inbillade invändningar, hvarigenom de, som finna sina åsigter och sträfvanden kompromet:erade genom allmänhetens förkastelsedom , kunpa få tillfälle att framställa den cgillande opinionen såsom konstgjord och påstå, att omdömet hade kommit aut blifva helt annorlunda, bara tidningarna icke bade blandat sig deri. Ett sådant serskildt fail inträffar just nu, i afseende på representationsfrågan. Aftonbladet har för sin del visserligen alltifrån den stund, då representations-kommitteens sammansättning blef bekant, hyst och jemväl icke dolt den farhågan, att en sålunda sammansatt kommittes arbeten skul!e leda till intet resultat; och denna öfvertygelse, som måste ökas i följd af den mystiska och högst kuriösa försigtighe!, som Regeringen iakttagit, att icke låta några egna åsigter transpirera till allmänheten, om också de med förbållanderna närmare bekanta icke voro okunnige derom, öfvergick tili nära fulikomlig visshet ifrån den stund sistlidne höst, då den konservativa meningen inom kommittcen fick öfvervigten i vågskålen genom pröfessor Knös insättande derstädes; tilldess-ändtligen de sednaste uppenbarelserna i Puosttidnipgen och -en viss spänning mellan ledamöterna, hvars anledning och upphof numera icke är någon hemlighet och allmänt väckte en så pinsam sensation, icke mera lemnade något tvifvel ö rigt om den ledsamma spådomens riktighet. Imedlertid är det äfven bekant, att en del af ledamöterne under dagarna före kommitteens åtskiljande förra gången gjorde ett välment försök att, till förekommande af elt sådant nuliitetsresuitat, lappa ihop några af de olika meningarna, för att få fram ett någorlunda bjelpligt medelvägs-projekt, det så kallade jemkningsförslaget, äfvensom att pressens goda vilja och medverkan då togs ianspråk för detta sednare bemödande, hvilket också gerna kunde lemnas, emedan man i alla fall väl kunde förutse, att det hvarken skulle bjelpa tll eller ifrån, utan stranda mot de konservatives ihärhärdighet, sedan de en gång sett sig hafva fått öfvertaget. I detta skick stod frågan, då kommiltten upplöstes. N Hade nu Aftonbladet, under mellantiden innan det nya sammanträdet, bearbetat frågan ifrån sin synpunkt, och förslaget sedermera gått i vatten, så bade de konservative åtminstone med något sken af sannolikhet kunnat frambålla detta såsom ett bevis, att pressen vill motarbeta allt positift bemödande att åstadkomma en reform, som den likväl sjelf så högljudt påkallar, o. s. v. Nu åter hafva tidningarna iakttagit tystnad, men icke dessmindre samlas kommitteen efter några månader, under det universella intryck både hos den stora allmänheten och, vi äre subjektift öfvertygade derom, lika mycket äfven hos hvarenda af kommitteens ledamöter sjelf, att det arbete, som på de redan beslutade grunderna kommer att framläggas, blir ett fullkomligt lika dödfödt foster, som -konstitutionsut:kottets famösa betänkande vid sednaste riksdag. Läsaren torde nu kunna finna den stora skilnad i vinst det måste medföra för sakens framtida hedömande, att detta resultat i opinionen tillkommit uts:n något åtgörande från pressen, emot hvad fallet hade varit om denne under tiden lagt sig i saken med någon värma. Också lärer förhållandet inom kommittten sjelf nu vara — och det bevisar tillräckligt sanningen af hvad vi här yttrat — att den potitiskt liberalare eller mera demokratiska frakas