Aftonbladet – 29 maj 1847, sida 2

pHvad vill detta blifva af? utbrast hon för sig sjelf. Skall Charlotte bli olycklig med grefven?... Han såg henne först... brudgummen ... på sjelfva bröllopsdagsmorsonen ... eit sådant elände her jag aldrig hört förr i all min dar... Herre Gud bevara min dotter!... Skall det bli lönen för allt vårt arbete och slåp?... Vår Caarloite . vår enda dotter... bli olycklig... Skulle Adelheim bara ha friat till hennes pengar?... Men det kunde ju hvem som helst ha gjort, utan alt vara grefve.n Så sall hon en stund orolig; ventron aggade hennes fruktan, rikedomen och högfärden lifvade hennes hopp. Rysligt illa var det... få se, hur det går på tiden... nå, men så farligt kan det väl icke vara heller... Tar man saken på sin rätta sida, så är han, Gud ske lof! god hushållare ... inte kommer han att sätta henne på bar backe ... Utom dess skall jag nog hålla tummen på ögat pån, jag... Hon får åtminstone komma till hofvet, och, hvad som är säkert, slippa arbeta och tråka som jag... men så har jag något, jag... och det ger jag mig fan på och Charlotte skall bli den grannaste af alla grefvinnor här i staal.. Dessa ypperliga tröstegrunder återväckte hennes mod, och med vanlig drift gick hon till sina sysslor, hvilka der dagen ej voro få. Förnuftigtvis beslöt hon att för sin dotter förtiga sina farhågor. Sedan .grefven afllägsnat sig, förgiek Charlottes dag under åskådande af den myckna grannlåten, till dess hon lät kläda sig och afhemtades af sin far. : Glad och nöjd gick hon vid hans hand, och åtföljd a sina tärnor, den efterlängtade, alltid slippriga, sällan lyckosamma, ofta med ånger begrålna, vägen till Hymens altare Ceremonien förvandlade i en hast f. d. fabrikörsdottre Charlotte Asplund till ea grefvinna Adelheim. E Med faderlig ömhet cch innerliga lyckönskningar fö sitt barns välgång, tryckte kommersrådet dottren i sin armar, och, då han omfamnade sin mig, hviskade haj gråtande: . nAdelhbeim , .. älska min Charlottel, Kommerserådinnans känslor äro svårare alt beskrifvg Väl var hennes fåfänga tillfredsställd och hon strålade a glädje; men först i dag hade de tvifvesnål hos henne-in Pt