Aftonbladet – 27 maj 1847, sida 2

uti pension årligen, då deremot en länsman åtnjuter 400 rdr samma mynt. Måtte alltså länsmännen uti ofvannämnde län iakttaga sina rättigheter vid detta möte, och utse skickliga ombud som bevaka sina kamraters hittills åsidosatta rätt, så att resultatet af detta sammanträde icke må blifva lika eget, som det deputerade från landtstaten för några år sedan hade i Stockholm rörande en allmän reglering af samma tjenstemäns lönevilkor i allmänhet. Man har all anledning förmoda, efter hvad samma deputerades protokoll visar, att Kongl. Maj:t vid Ständernas nästa sammanträde väcker nådig proposition angående dessa tjenstemäns lönereglering, och det skulle vara en stor lycka om Rikets Ständer ville föreskrifva och bestämma en viss summa för hvarje utmätning och exekutiv auktion, på det att det misstroende, så väl å allmänhetens sida, som af gäldenären emot exekutor måtte försvinna, i afseende å ofta nog förekommande klagomål emot de sednare, i afseende å för högt uttagen betalning för dylika förrättningar. En sådan förändring torde icke vara omöjlig, och ins. är öfvertygad, att om ersättningen bestämdes någorlunda rättvis, skulle så väl kronobetjeningen som de betalande dervid finna sig mer belåtne. I sammanhang härmed borde de exekutiva författningarna så till vida förändras, att utmätningssökande skulle ega aflemna exekutorialer så väl till fogdar som länsmän, celler till den för hvilken de hyste mesta förtroende, och icke såsom nu remitteras från fogden till länsman. Kronolänsman i ett af de vestra länen. R-——— rr s— oo