Aftonbladet – 26 maj 1847, sida 2

Kaplanen svarade, det hennes höga nåd, fru grefvinnan, hade att befalla. Med högst bekymrad och förlägeu uppsyn yttrade sedan hans hustru, att, derest hon vore säker om, att nådig grefvinnan ej misstyckte, ville hon framföra en bön. Min kära kaplanska, svarade grefvinnan, jag tilltror mig nästan kusna gissa hennes önskan: hon vill säkert låna brudsaker? Är det inte så? Ack, jo, nådig grefvinnaln Hvem skall kläda bruden ? Nu beslöt faster Malla att passa på tillfället. Om jag vore säker, att hennes höga nåd ej onådigt upptoge, skulle jag önska ..., pAtt min Lisette gjorde det...? föll grefvinnan den stammande gumman i talet, och befriade henne derigenom ur hennes bryderi. Ack, nådig grefvinnan vältrade just en stor sten från mitt hjertal . j Det skall hon få. Jag skall sjelf tillsäga henne derom. Ovanligt nådigt frågade hon vidare, om ej några till bordets serverande nödvändiga saker kunde behöfvas, då hon ville befalla sin hofmästare att utlemna dem. Hon kan bara teckna upp, hvad hon vill hab tilllade hon. Fru Flodman bleknade och rodnade om hvartannat öfver så mycken nåd, och stod alldeles svarslös. Till att börja med, återtog grefvinnan, vill jag gerna göra er, mitt goda prestfolk, en tjenst, och sedan är verkligen den unga bruden så vacker, att det kan vara ett nöje att låna henne en brudskrud och tillse, att det vackra barnet blir klädd som folk, och ej utstyrd som en bondbrud, såsom man plär säga. Derefter togo kapellanens afsked. Betagen af så mycken visad nåd, kysste den beskedliga och ödmjuka gumman Malla grefvinnans hand. Allt ifrån det, hon kom i slädan, och tilldess hon hann hem, äfvensom hemma, upphörde hon ej på flera dagar med sina loford öfver, huru nådig grefvinnan varit, huru hon berömt Albertinas skönhet, huru hon sjelf erbjudit dem att få låna allt, 0. 8. V. S TJUGUFJERDE KAPITLET. Annan dag jul behöfver mean-på landet ej frukta för att försofva sig. De glade Staffansmännen tåga från gård till gård och sjunga sin visa till helgonets minne; hvarföre de ock fordra att man för dem gästfritt öppnar sina dörrar och bjuder dem att smaka på julkosten. Redan klockan tre på morgonen uppstämde en kör af unga drängar vid kapellanens förstugudörr: