Aftonbladet – 26 maj 1847, sida 2

ständigt bestämmas, som dem för de förut omnämnda dvergoch jättestammarne, och kraniologien erbju-der alltså i detta hänseende ännu ett fält för vidare: forskning. De vapen, som träffas i hithörande grif-ter, äro hufvudsakligen af jern; imedlertid ligga någon gång deribland äfven vapen och redskoöp, tillhörande de andra två stammarne, — således af flinta: och af koppar, — men de tyckas ditkomna såsom segertecken eller amuletter, och sålunda antingen förvärfvade i krig eller genom handel. Götherna (Gutones) utgjorde, enligt flera forntidsförfattare under de första århundradena efter vår tideräkning, ett i norden — i Thule, som det hette — ganska vidt utbredt slägte, och Svearne (Sviones) voro de mäktigaste och mest krigiska. För öfrigt uppräknas af. de fordna författarne en stor mängd olika folkslag. såsom bosatta i Thule. Hvad Asarne beträffar, så erinrade hr Nilsson,. i grund af uttrycken i Sturlesons berättelser om dem och deras invandring, att icke de hafva med sig hitfört Svearne, utan att de vid sin ankomst funnodessa bofasta här förut; men förstodo att fredligt lägga dem under sitt välde, i följd af sin öfverlägsenhet i krigskonst och i den tidens visdom, eller den så kallade trollkunnigheten. Gylfe var sålunda en Svearnes konung, före Oden; och de krigare, som invandrade under den sistnämndes anförande, voro dennes män, hans stamförvandter, bland hvilka hans för norden nya gudalära och lagstiftning re-dan voro rådande. Det var först vid hans hitkomst, som samma lagar och gudsdyrkan infördes bland de förut i landet bosatta Svearne, hvilka förut hufvudsakligen voro Thorsdyrkare, likasom Götherna. I afseende på tiden för Asarnes invandring skilja sig professor Nilssons åsigter väsendtligt ifrån de förut hos våra häfdforskare antagna, och på ett sätt, som sannolikt torde mycket förtörna en och annan af våra ägta urgöther. Likssom hr Nilsson förlägger tiden för vår halfös aldraförsta befolkning långt bortom all skrifven historia, likaså framflyttar han nemligen, i motsatt riktning, det berömda Asatåget närmare vår tid. Han vill ej medgifva det större fornåldrighet, än till slutet af 5:te eller början af 6:te århundradet, eller samtidigt med kejsar Zenos regering i Konstantinopel samt grundläggningen af Sussex af Sachsarne i England, af Chlodvigs dynasti i Frankrike, och Theodoriks välde i Italien. Till bekräftende af denna åsigt, gaf professor Nilsson först en kort öfyersigt af Sturlesons berättelseom Åsarnes tåg, och sammanställde med den en annan berättelse, af greken Prokopios, öfver Herulernas tåg, samma väg, eller från trakterna vid Svarta Hafvet, norr om Dorau, genom de i sydost och sö-. der om Östersjön belägna länder, samt öfver Jutland och Danska öarne, till Thule. Prokopios hade åtföljt Belisar på hans krigståg, och kände Herulernas stam ganska noggrannt. Det kan ej nekas att de många likheter, i afseende på Iynne, krigssätt, gudadyrkan och seder, samt hela tåget, jemte flera namn på personer och orter, i förening med andra omständigheter, förläna vigt åt hr Nilssons tanka att Herulernas och Asarnes tåg var en och samma kändre:se, ehuru först beskrifven af en dermed samtidig Grek och sedan af en långt efteråt lefvande Isländare. Det af greken anförda .amnet Herul, eller, efter grekiska skrifsättet Erul, säges betyda högättad, förnäm, — så som Oden och hans följeslagare alla ansågo sig — och ansågs af hr Nilsson motsvara den engelska titeln Eri, som nu skrifves Earl, och möjligen uttalades af Anglosaxerna som vårt Jarl. Ett ytterligare skäl till föreställningen om det jemnförelsevis sena införandet af Asaläran i Skandinavien, fann hr Nilsson deri, att en ibland de mest verldsbekanta följderna af Odens krigiska gudstjenst, nemligen vikingatågen, icke omtalas i krönikorna från de länder, som för dem blefvo föremål, före 6:te århundradet. Det ir likväl icke sannolikt att Odens krigsreligion skulle förblifvit ofruktsam på dylika bragder i sex eller sju århundraden, hvilket imedlertid skulle ha varit bändelsen, om den varit införd redan vid tiden omkring Christi födelse, d. v. s. att Odens tåg och här grundade lagstiftning och gudalära hade inträffat redan så långt tillbaka. Efter vikingatågens början inträder de skriftliga urkundernas tidskifte äfven för vår nord, i utbyte mot de antiqvariskt-geologiska forskningar, öfver hvilkas resultater professor Nilsson lemnat en öfversigt i sina nu hållna föredrag. Professorn slutade med ett särdeles kormplimentrikt tal till D. M. Konungen, Drottningen och Enkedrottningen, samt D. K. H. Prinsarne, och äfven till hela auditoriet; hvarvid han tillade den önskan, att han måtte hafva lyckats väcka håg hos andra att egna uppmärksamhet och forskning åt dessa märkvärdiga fornminnen. I går, emellan klockan 42 och 2, voro alla de af professorn förevisade fornsakerna framlagda till särskildt beskådande i la Croixs sallong.